Unga flyr kommunpolitiken
politik. Omkring 40 procent av de ungdomar som valdes in i några våra kommunala församlingar vid förra valet har hoppat av sina uppdrag. Något som drabbat alla partier. Det tycks vara lika lätt för en ung aktiv socialdemokrat som en ung moderat eller kristdemokrat att tröttna och lämna den aktiva politiken. Inte sällan besvikna.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det är inte svårt att finna orsaker till varför de traditionella partierna har så svårt att behålla de ungdomar som tagit steget att bli politiskt aktiva. De politiska arbetsformerna är stela och formalistiska och de flesta beslut fattas i små verkställande grupper. Samförstånd och konsensus dominerar arbetet.
Fullmäktigeförsamlingar blir därför transportkompanier som helst ska hålla tyst och rösta enligt partilinjen. Då är det svårt att som ung driva och få gehör för egna frågor. Slår man huvudet i väggen alltför många gånger är det inte märkligt att man slutligen tröttnar.
I grunden är det allmänpolitiska intresset inte mindre hos dagens ungdomar än hos tidigare ungdomsgenerationer. Snarare tvärtom. Dagens informationsutbud är mångdubbelt större än förr. Ungdomar reser utomlands mer än någonsin. Internet gör att det går att koppla upp sig till information var helst den finns. Världen har kommit närmare.
I en ungdomsgeneration finns alla kategorier av åsikter och människor representerade. Från dem som har ett starkt och intensivt samhällsengagemang till dem som inte bryr sig alls. Så har det alltid varit. Attitydmätningar visar att ungdomens syn på politiken generellt handlar om att partierna upplevs som konservativa i sin uppbyggnad och stelbenta i sin verksamhet. De är bra på att administrera politiken, men sämre på att få ideerna att brinna.
Unga vill ha raka och tydliga besked. Något som de saknar i det dagspolitiska harvandet. Inte sällan upplever de instinktivt att de gamla partistukturerna inte möter dem på en likställd nivå och att det är oerhört svårt att påverka ingrodda strukturer.
De etablerade partierna har svårt att hänga med i de frågor som ligger ungdomar nära: jobben, tryggheten, solidariteten och rättvisan. Ord med både innehåll och engagemang för många unga, men ofta mindre värda hos politiker med lång erfarenhet som hellre vill detaljreglera än att jobba med de stora visionerna. De borde gå att kombinera både visioner och detaljer.
Därför är det nödvändigt att partierna, inte minst socialdemokraterna, släpper fram de unga på ett bättre sätt än vad som sker idag. Delegera både makt och ansvar! Samtidigt lever de politiska partierna kvar i föråldrade strukturer. Öppenheten för nya och ungas ideer är svagt, intresset för att anpassa arbetsformerna till en ny tids förutsättningar fortfarande alltför förströdda.
När de traditionella vägarna inte fungerar måste nya sökas för att stötta de unga som vill engagera sig politiskt. Annars stelnar partierna i sin egen förträfflighet.