Underskatta inte Mona Sahlin
PARTIORDFÖRANDE I mars har det gått två år sedan Mona Sahlin valdes till socialdemokratisk partiordförande. Ett historiskt val, eftersom hon är den första kvinna som leder partiet. Under den tid som gått har det varit både ups en downs. Allt medan opinionssiffrorna fortsatt borde ge både partiet och den rödgröna alliansen råg i ryggen.
Trots bekymmer att bilda den rödgröna alliansen har den alla möjligheter att med rätt politik både kunna utmana och besegra Fredriks Reinfeldts alliansregeringen vid valet 2010.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX /
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Förhoppningen om en ny och öppen ledarstil efter Göran Persson har till del infriats. En roll som Mona hyggligt fyllt upp mot bakgrund av sin långa politiska erfarenhet, sitt öppna sätt att kommunicera och hennes förmåga att även kunna förklara svåra ting på ett sätt som de flesta kan förstå.
Mona Sahlin första tal som partiledare gav vägledning om vad hon ville och varför. Det var ett
inspirerande linjetal som bland annat handlade om miljön, jobben, tryggheten och som förmedlade entusiasm och framtidstro för oss som var med.
Partiet måste vara troget sina ideal, men måste anpassa idealen till den tid vi lever i. Socialdemokratin är en frihetsrörelse och kampen är inte slut. Runt omkring oss ser vi nya orättvisor när alliansregeringen bryter ner delar av välfärden. Vi ser det inom a- kassan och sjukförsäkringen, men även på en rad andra områden.
Kraftiga skattesänkningar har prioriteras framför alla medborgares trygghet. Sverige är sannolikt det enda land i världen där pensionärer betalar mer skatt än de som jobbar.
De som inte har den bästa utbildningen, de som är handikappade, de som har ett främmande namn ska ha samma rätt till ett arbete som alla andra. Det måste skapas utrymme för alla som kan att få ett jobb efter förmåga. Ingen ska behöva ställas utanför. Istället för att montera ner arbetsmarknadsutbildningen och det livslånga lärandet måste detta återupprättas.
Kvinnolönerna måste upp. I dagens arbetslöshetskris använder alliansregeringen försämringarna i a-kassan som bräckjärn för att pressa ner lönerna och för att ställa människor utanför arbetsmarknaden. Alla dessa deltidskvinnor i kommuner och landsting som aldrig fått chansen till ett heltidsjobb stämplas ut. Därför är ett fortsatt samarbete med LO en självklarhet.
Något som socialdemokraterna, och den samlade, rödgröna alliansen på inga villkor kan acceptera. A-kassan och människors trygghet kommer att bli de stora valfrågorna även 2010. Det som en gång rivits ner är svårt att reparera, men jobbet för detta måste komma från den rödgröna alliansen om de ska få det breda förtroende som de
eftersträvar.
Grundbulten för socialdemokraterna måste vara att frihet alltid kräver jämlikhet. I Reinfeldts värld är frihet innehållet i plånboken. Har du egna resurser har du också frihet. Har du mindre att röra dig med ställs du utanför.
Mona Sahlin kan ta det lugnt vad gäller de borgerliga partiernas kritik mot all den oenighet som finns inom den rödgröna alliansen.
Högerregeringen dansar minst lika ofta i otakt som den rödgröna alliansen, men i regeringsställning är det lätt att skyla över motsättningarna.
Mona Sahlin och den rödgröna oppositionen är redan en kraftfull utmanare till Reinfeldt, Borg och Littorin och dess småpartivasaller.
Sedan ska vi alla veta att det blir hårda tag fram till valet 2010.
Huvuduppgiften för Mona Sahlin och de rödgröna är att vinna nästa val. Hon har, trots en del onödiga piruetter, alla förutsättningar att lyckas tillsammans med Ohly, Eriksson och Wetterstrand . På vägen dit blir det ingen dans på rosor, men underskatta aldrig Mona Sahlin.