LEDARE: Underkänt i jobbpolitik

Valet 2006 handlade om jobben. Arbetslösheten skulle pressas ned och Fredrik Reinfeldt höll fanan högt när han kritiserade den socialdemokratiska regeringen för misslyckandet i jobbpolitiken. Socialdemokraterna saknade förmågan att skapa nya jobb och framställdes som ointresserad av frågan. Fredrik Reinfeldt slog sig för bröstet och slog med skärpa fast att det var de nya moderaternas arbetslinje som kunde föra Sverige ut ur arbetslösheten och slog också fast att hans regering, om han fick makten, vid nästa val skulle bedömas efter hur väl man lyckats med jobbpolitiken.
Nu närmar sig valet och det bokslut Fredrik Reinfeldt och hans moderatledda högerregering kan göra över jobbpolitiken är väl knappast den succé man hade hoppats på. Många är nog de moderater som önskade att man kunde backa bandet och radera bort uttalandet om att valet 2006 skulle handla om hur väl man lyckats skapa de nya jobben.

Resultatet är förskräckande dåligt. Omkring 240 000 svenskar är i dag öppet arbetslösa och cirka 165 000 svenskar är föremål för olika åtgärder med aktivitetsstöd. Tillsammans handlar det om cirka 405 000 människor som inte har ett arbete att gå till idag. Människor som möter varje ny dag som arbetslös. Människor som moderaterna inte kunnat ge vad de har lovat.
405 000 svenskar som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, vilket motsvarar närmare nio procent av arbetskraften. Det är 43 300 fler än det var för ett år sedan. Utvecklingen går inte åt rätt håll precis. Jämför man med valåret 2006 inser man hur skrämmande dåligt det gått under denna mandatperiod. Då var den totala arbetslösheten i det närmaste hälften så hög som den är i dag. Det tyckte alla var en skrämmande hög siffra då? Vad säger man då om dagens arbetslöshetssiffror?

Regeringen vill självklart inte sitta med Svarte Petter på hand, även om det är de själv som delat ut korten. Man försöker på alla sätt komma med bortförklaringar. Den vanligaste bortförklaringen är den internationella krisen. Det är därför arbetslösheten är så hög. Till viss del har man också rätt. Självklart drabbas även Sverige av internationella kriser. Men vi har drabbats hårdare än de flesta av de länder som jämförbara med vårt. Arbetslösheten steg fortare och ökade mer i Sverige när krisen slog till, och sjunker nu i avsevärt långsammare takt när krisen klingar av. Detta beror naturligtvis på regeringens passivitet under krisen. Man har i stället fokuserat på det statsfinansiella slaget, och bröstat upp sig med den svenska stabiliteten. Visst är stabila statsfinanser bra. Men man kan fundera över vad alla de arbetslösa som kunde haft ett jobb med en annan politik tycker om denna prioritering. Regeringen har, endera medvetet eller i oförstånd, förstärkt arbetsmarknadseffekterna som krisen medförde istället för att försöka motverka. När det gäller ungdomsarbetslösheten har vi av regeringens företrädare fått lära oss att den är en synvilla och inte det faktiska och mycket påtagliga problem som de rödgröna framställer den som.
Just nu känns det mest som att Reinfeldt & company sitter och hoppas på att vindarna ska hinna vända innan valet och jobben ska komma. Att man inte lärt av
Göran Perssons misstag i förra valet. Det var ju det som banade vägen för alliansens valseger. Betyget för regeringen Reinfeldts jobbpolitik kan inte bli annat än underkänt. Men för att betyg ska kunna sättas krävs en viss närvaro. Frågan är om regeringen kommer upp till tillräckligt hög närvaro i jobbpolitiken för att betyg ska kunna sättas.

Ledare: Underkänt i jobbpolitik