Underhållningsvåld och verklighet
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kriminalitet har alltid varit ett omtyckt ämne för populärkulturen.
Men i en tid då det verkliga våldet och hotet från organiserad brottslighet breder ut sig är det oreflekterade underhållningsvåldet inte helt oproblematiskt.
Tidningarnas kultursidor skriver uppskattande, men förvånansvärt okritiskt om maffiaserien "Sopranos". Det brutala våldet i tv-rutan bagatelliseras på ett sätt som också förringar allvaret i verklighetens dödande.
För två år sedan kom den första samlade beskrivningen av den svenska gangstervärlden i boken "Svensk maffia" av journalisterna Lasse Wierup och Matti Larsson. 2007 utkom också Roberto Savianos bok "Gomorra", en intensiv och detaljspäckad skildring av den neapolitanska maffian, camorran. I år har vi kunnat se filmen med samma namn.
Den organiserade brottslighetens inverkan på samhället är betydligt större än de brott som begås.
Ytterst är de kriminella gängen ett hot mot demokratin och rättsstaten. Deras våld vrider makten ur händerna på politiker och myndigheter. Blundar vi för den organiserade brottsligheten äter den sig in i samhället som en cancersvulst.
En del menar att det ännu är för tidigt och överdrivet att tala om en svensk maffia. Det är möjligt, men Roberto Savianos "Gomorra" visar vad som händer ett samhälle där de kriminella gängen tagit över.
Den neapolitanska camorran är inte bara ett gangsternätverk som ägnar sig åt knarkhandel och utpressning.
Savianos bok visar de starka kopplingarna mellan de kriminella gängen och den vanliga ekonomin. Sophämtning, bygg- och anläggningsverksamhet, cementtillverkning och tekoindustrin i betydande delar av Italien är numera kontrollerad av camorran.
På gatorna fortsätter det brutala våldet, men organisationens toppar ägnar sig alltmer åt finansiella miljonaffärer och frotterar sig med respektabla affärsmän och politiker.
I Sverige är de kriminella gängen ännu små och opererar i marginalen. Men det går också att se beröringspunkter mellan situationen i Sverige och Italien. Camorran bygger sin makt på politikernas oförmåga att erbjuda sina medborgare social och ekonomisk trygghet. Med permanent arbetslöshet på 50-60 procent är det inte så överraskande att det växt upp ett parallellt kriminellt samhälle.
I Sverige passerar ungdomsarbetslösheten 25 procent. I vissa stadsdelar är mer än hälften av ungdomarna utan jobb. Vi står inför en tickande social bomb.
Nu har polis och myndigheter i Sverige kommit överens om att samverka i kampen mot de kriminella gängen. Det är bra, även om senkommet.
Men det är naivt att tro att enbart fler poliser och tuffare myndighetskontroll kan lösa problemen.
Ska den organiserade brottsligheten kunna utrotas måste samhället erbjuda alla ungdomar jobb och ett hopp om en bättre framtid.