Ulvskog har fel, tyvärr
INVESTERINGAR. Marita Ulvskog misstänker att storföretagen väntar med nyinvesteringar för att missgynna socialdemokraterna, eftersom det är valår. Ulvskog har fel. Tyvärr. Sanningen är snarare den att företagens ledningar inte vill eller kan bättre och därför väljer den enklaste vägen. Stora utdelningar till ägarna.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Socialdemokraternas partisekreterare är således långt ifrån allena om att klaga på investeringsviljan hos företagen, men däremot lär inte många dela hennes uppfattning om orsaken.
De låga investeringarna har ingenting med socialdemokraterna och valåret att göra. Det är allvarligare än så och handlar förmodligen om brist på vilja och ideer att investera i och förverkliga. Sådant som höjer värdet av bruttonationalprodukten, skapar arbete, inkomster till konsumtion och skatteintäkter till den generella välfärden, kommunikationer, service och rekreation.
Kan det vara så att börsföretagens ledningar och styrelser sitter nöjda med sina löner, bonusar, arvoden? De har det bra. För bra för att idas anstränga sig ytterligare. Utveckla, förnya, nyskapa. Ägarna hålls vid gott humör med feta utdelningar. Och skulle ägarna misstycka och sparka storchefen så blir fallet inte särskilt dramatiskt. Fallskärmen är välpumpad. Litet vanära möjligen, men knappast ens det. Formuleringskonsten brukar vinna nya segrar när höga chefer får lämna sin post.
Om det är så att de stora företagen, genom att rationalisera och säga upp tusentals anställda, skapat stora vinster och sedan inte vet vad de ska göra av bytet och därför kastar det till ägarna, då är det mycket, mycket allvarligare för Sverige än en tillfällig konspiration mot socialdemokraterna.
Svenska börsföretags vinster slår rekord och det gör också utdelningarna. I år beräknas ägarna få dela på runt 110 miljarder kronor. Det är en remarkabel ökning. Drygt dubbelt upp mot 2002 .
Rekordvinsterna bygger inte minst på att produktionen per anställd ökat kraftigt, medan lönerna inte alls ökat i samma omfattning. Det innebär att kostnaden per tillverkad produkt sjunkit kraftigt och därmed ökat företagens vinstmarginal. Av industriländerna är det bara företagen i Finland och Kanada som ökat sin vinstandel lika mycket som de svenska företagen.
Till detta kommer den försvagade kronkursen som gynnar de svenska exportföretagen. Exportföretagen hjälper också till att ytterligare försvaga kronan genom att inte ta hem sina vinster och växla in dem i svenska kronor På det sättet gör de dubbla valutavinster och bidrog förmodligen till Riksbankens höjning av reporäntan och därmed hushållens utgifter.
Den höga arbetslösheten och hot om nedläggningar och företagsflytt till låglöneländer har pressat tillbaka lönerna, men svenska arbetare och lägre tjänstemän har också tagit sitt samhällsansvar och varit återhållsamma i lönekraven. Frågan är vad som händer nu. Rekordutdelningarna tyder på kraftiga övervinster och är provocerande. De anställda kommer troligen, med all rätt, att kräva en större del av den kaka de varit med om att baka.