Två tydliga alternativ
VALET. Marknadsliberalerna till höger har blivit det nya arbetarpartiet, men bakom den nya fasaden återfinns de gamla högerargumenten. Arbetslösheten är den arbetslöses eget fel. Inte minst i borgerliga media beskylls den som är arbetslös för att leva gott på bidrag och inte vara tillräckligt aktiv i sitt jobbsökeri. Många fuskar för att få bidrag, heter det. Jakten på dem som har det svårt i samhället har skärpts.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
attraktiva för den som är ung och stark. Sänkta bidrag för den som inte jobbar, och sänkt skatt för den som jobbar. Är du sjuk och är du utan arbete kan det bero på faktorer som den enskilde inte rår över. Därtill kommer lägre ersättningsnivåer oundvikligen att sätta press nedåt på lönerna också för den som redan har ett jobb.
Positivt för socialdemokraterna inför den 17 september är att de borgerliga partierna, som alltid, knycker sympatisörer från varandra. De fungerar som kommunicerande kärl. Droppar det över från det ena partiet hamnar det hos det andra. Förändringarna mellan de politiska blocken är därför fortfarande försumbara. Den tuffa valspurten har inte ens börjat.
Väljaropinionen är fortfarande stabil. Det är bara att analysera de senaste opinionsmätningarna för att få goda argument för en sådan tes. På den borgerliga sidan är det så att moderaterna tar för sig medan övriga partier i alliansen får nöja sig med smulorna från den rike mannens bord. Leijonborgs tid som lejonkung tycks redan vara förbi.
Människor litar fortfarande på socialdemokraterna både vad det gäller den ekonomiska politiken, jobben och tryggheten. På annat sätt kan inte utfallet i de senaste månadernas opinionsmätningar tolkas. Ett förtroendekapital att förvalta. På den borgerliga kanten finns inte mycket konkret att hämta på något av dessa områden.
Och allt detta trots alla dessa "affärer" som blåsts upp till det orimliga. Inte minst av moderaternas nya husorgan Dagens Nyheter, där man inte längre kan skilja på opinionsbildande texter och nyhetstext. Allt går in i varandra i ett sammelsurium med en borgerlig valseger som mål.
Trots allt allianstal om motsatsen är de fyra borgerliga partierna splittrade i mycket. Det såg vi senast i veckan när kristdemokraternas Göran Hägglund presenterade sitt partis valplattform, där man i flera frågor tog en egen väg.
När alliansen når enighet sker det genom att kompromissa sig fram och låta moderaterna leda politiken. Ett parti som ingen vet vad det egentligen vill. Nyliberaler har blivit nya moderater, men vad finns bakom denna ordrika fasad? Få vet. Inget att lita på.
Ju tydligare alternativen i svensk politik är desto bättre för väljarna. Likgiltigheten breder ut sig om nyanserna är försumbara eller alltför otydliga. Minst sagt oroande var det därför när så gott som alla partier abonnerade på politikens mittfält, där ingen till slut vågar sticka ut hakan.
För att vinna ett val gäller det att vara tydlig och visa skiljelinjer. Nu har vi äntligen fått tydliga alternativ. En högerallians med visst förakt, i alla fall i åtgärder, och nonchalans för de svaga. Mot detta en socialdemokrati som står upp för allas trygghet och välfärd. Alla ska vara med.
Samtidigt finns utmaningar som måste mötas med största allvar. Mycket återstår att göra. Vi behöver en bra sjukvård som är tillgänglig för alla. Vi behöver en skola som vi kan lita på och som ger våra barn och ungdomar en bra start i livet. Vi måste ha en äldreomsorg, där våra gamla känner trygghet och empati. En sjukvård som inte skapar köer och onödig oro. Och så flera jobb! Inte minst för ungdomar.
Ett samhälle blir aldrig färdigbyggt. Nya uppgifter väntar alltid.