Två "låglöner" i jobbavdrag
KRITIK. Jobbskatteavdraget sågas av nationalekonomer till höger och vänster. Det är dyrt och utdelningen skral. De som får mest, jobbar mindre och de som står längst bort från arbetsmarknaden får inget jobb alls, bara mindre att leva av. Alliansregeringen svarar kritikerna med att ladda tredje steget i jobbskatteavdraget.
Höginkomsttagarna kan räkna med ännu ett klipp när regeringen Reinfeldt bränner av tredje steget i jobbskatteavdraget.
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ekonomerna bedömde visserligen att skattesänkningen i kombination med sänkt a-kassa, utradering av arbetsmarknadsutbildningar och praktikplatser förmått lågavlönade att acceptera ännu lägre löner och därmed arbeta fler timmar, men totalt sett blev det ett nollsummespel eftersom medel- och höginkomsttagarna använde jobbskatteavdraget till att jobba lika mycket eller litet som förr eller mindre. Allt till en kostnad för staten på 50 miljarder kronor.
Inlägget avslutades med konstaterandet; "En lyckosam politik för full sysselsättning bygger på att arbetskraften har den kompetens som fordras på 2000-talets arbetsmarknad." En hint om det mindre lyckade i att slakta arbetsmarknadsutbildningar, får man förmoda, och teoretiska utbildningar som KomVux för dem som vill höja sin kompetens eller sadla om till ett nytt yrke.
I en ny rapport kommer LO-ekonomerna till ungefär samma slutsatser som SNS-ekonomerna. Jobbavdraget är dyrt, dränerar statskassan på 50 miljarder kronor årligen, och effekten dålig. "Pengar i sjön", säger LO-ekonomen Lars Ernsäter. Bland dem som redan hade jobb och tjänade på avdraget är effekten så nära noll man kan komma. Bland förtidspensionerade, långtidssjuka och arbetslösa är det en mycket liten andel som kunnat förändra sin situation.
De här grupperna har istället fått ännu mindre att leva av. Enligt rapporten har deras disponibla inkomst försämrats med mellan fem och sju procent. Allvaret i det framstår än klarare när de som har en arbetsinkomst får se löneökningarna ätas upp av rekordhöga prishöjningar. Ålderspensionärer, förtidspensionärer, sjuka och arbetslösa, som inte tillåts komma in i regeringens innanförskap, har samma penningslukande inflation att tampas med. Utan höjda ersättningar och utan sänkta skatter. Det senare gäller också ålderspensionärer. Vad är det för politiska arkitekter som tror att en sådan ordning är bra för en nations ekonomi?
De ekonomiska klyftorna mellan samhällets olika grupper har ökat och skatter åkt upp och ner, även under socialdemokratiska regeringar. Den borgerliga alliansregeringens skattepolitik torde dock stå i en klass för sig vad gäller att gynna och missgynna. Riksdagens utredningstjänst visar att sjuttio procent av skattesänkningarna gått till den rikaste tiondelen av befolkningen.
Jobbskatteavdraget är inget undantag. De som tjänar mellan 30 000 och 50 000 kronor i månaden har redan fått en årlig skattesänkning på 14 400-14 550 kronor. När regeringen bränner av tredje steget kan de räkna hem sammanlagt 21 000-23 000 kronor per år, visar Swedbanks privatekonomiska instituts beräkningar. Höginkomsttagarna har därmed fått skattesänkningar som motsvarar ganska precis två månadslöner netto för den som tjänar 15 000 kronor.
Så varför jobba mer? De kan de lågavlönade fixa. De som aldrig kom upp i den magiska tusenlappen.