TURBULENT Den 25 april bad de båda språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson om förnyat mandat för att leda och föra partiet vidare och framåt. Sedan dess har det varit turbulent i MP. Framför i tid låg även en ordinarie partikongress.
I går, söndag, avslutades den fyra dagar långa kongressen. En turbulent sådan, men till slut ändå konstruktiv. Nu talas det om nystart, och det med det nya språkröret Isabella Lövin som tillsammans med Gustav Fridolin ska leda partiet.
Lövin avslutade kongressen med att beteckna miljöpartister som visionära realister. Ja, det är sannolikt dags för fler sådana för att skapa stabilitet och framåtanda.
Samtidigt visade kongressen få tecken på någon genomgripande förändring av partiets politik. Man vill fortsatt regera vidare och tillsammans med Socialdemokraterna. Nu gäller det för MP att återvinna förtroendet hos flyende väljare.
Den Sifo-mätning som publicerades nu i söndags är i detta hänseende knappast uppbygglig läsning. Miljöpartiet hamnar på gränsen till att ramla under fyraprocentsspärren med sina 4,1 procent.
Det finns synbart mycket att göra för att få partiet på rätt väg igen, men som alltid är optimismen stor inom MP att så ska ske. Miljöpartiet säger sig haft god utdelning för sin politik i regeringssamarbetet med Socialdemokraterna. Även om detta inte tycks ha gått upp för väljarna.
Orsaken är att det till och från varit svårt att veta var Miljöpartiet befinner sig i politiken. Klart är att partiet i grunden har en stabil vänsterprofil. Detta även om man under den förra borgerliga regeringsperioden till och från gjorde uppgörelser med den borgerliga alliansen. Miljöpartiet vill ha inflytande.
Skicklig taktik och maktspel räcker inte alltid för att nå resultat, men de förra språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand var till och från lyckosamma. Även i taktikspelet.
Då blandas allt från smått populistiska propåer till än mer jordnära politik, men så måste det vara om Miljöpartiet ska bli ett stabilt parti att räkna med i framtiden. Med starkare miljöprofil och en tydlig rättviseprofil har partiet alla förutsättningar att utmana.
Otryggheten och klyftorna mellan fattiga och rika får inte fortsätta att växa. De senaste åren har det blivit allt dyrare att vara fattig.
Problemen med en orättvis fördelningspolitik är dessutom så uppenbara:
Det leder till en urholkning av samhällssolidariteten och till ett samhälle som splittras.
Socialdemokratiska politiker på orter med industri med stort elenergibehov är inte förvånande kritiska till Miljöpartiets energipolitik, där en snabb kärnkraftsavveckling står överst på agendan, men utan att partiet kunnat presentera en hållbar energipolitik som kan ersätta denna.
Självfallet måste kärnkraften avvecklas, och att det sker inom en rimlig tidsrymd, men då måste den energitunga industrin få garantier för att deras behov av kostnadsneutral energi också klaras.
Vii får aldrig bli beroende av importerad el, producerad av smutsiga kolkraftverk eller av kärnkraftverk vars säkerhet ifrågasätts.