Istället för trygga försäkringar ökar nu stället kostnaderna för försörsjningsstödet.
Det är inte bara den darriga världsekonomin som är ensamt skyldig till de högre kostnaderna utan det kan vi hitta i försämrad sjukförsäkring och försämrad a-kassa.
När nu närmare 10 procent av arbetskraften saknar ett jobb och allt fler sjuka inte omfattas av sjukförsäkringen får kommunerna stå för notan.
Av samtliga arbetslösa över 20 år saknar fler än 140 000 i dag någon form ersättning. Och enligt aktuella siffror från arbetsförmedlingen är det 64 procent av de arbetslösa som inte får någon ersättning alls från arbetslöshetsförsäkringen.
Parallellt med detta urholkas sjukförsäkringen.
Det är inte så underligt att kvinnor drabbas mer av ohälsa än män.
Någon måste betala för de indragningar av tjänster som skett på de flesta arbetsplatser inom offentlig sektor. Neddragningarna har gått hårt fram inom vård och omsorg. Då är det nästan alltid kvinnor som får ta smällarna.
Inom skola, vård och omsorg kommer ständiga larmrapporter om att de anställda inte hinner med sina arbetsuppgifter, att de inte känner tillfredsställelse i jobbet, att maktlösheten känns som en allt tyngre börda. När utbrändheten gör sig påmind kommer också sjukskrivningarna.
Dessutom är medelåldern bland de som finns kvar inom till exempel sjukvården relativt hög. Medelåldern bland anställda inom flera av våra landsting ligger över 50 år. Med stigande ålder ökar också sjukfrånvaron.
Människor måste få tid till rekreation och vila, de måste kunna gå från jobbet med en känsla av att ha räckt till. Fler anställda, en fungerande arbetsmiljö och genomtänkta rehabiliteringsåtgärder skulle snabbt kunna pressa ner kostnaderna för sjukförsäkringen, men föga händer. Istället friskskrivs allt fler från sjukförsäkringen; ut och jobba är beskedet även om du är cancersjuk.
Ingen liten hänsyn tas till de anställdas fysiska och psykiska hälsa.
Människor är inte ting som kan pressas hur långt och hur hårt som helst. Inom alla vårdområden, från den öppna sjukvården till äldrevården, är det i dag så att allt färre måste göra allt mer.
Någonstans tar orken slut.
Reinfeldt och Borg måste svara på frågan hur en arbetslös, med sänkt ersättning, ska klara sin ekonomi om inte ett nytt arbete kan erbjudas. Hur utförsäkrade sjuka ska försörja sig? Hittills har man varit svaret skyldiga. Arrogant mot alla arbetslösa och sjuka. De har också familjer, de ska också betala el- och telefonräkning, hyra, räntor och amorteringar.
Att vara arbetslös eller sjuk är i sig en påfrestning. När dessutom människors ekonomi försämras förändras även hela livssituationen. Allt vänds upp och ner.
Allt fler drar just nu en nitlott i den borgerliga regeringens cyniska spel med vår allt mer krackelerande välfärd.