I förra veckan fick jag chansen att lyssna på S-riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli i samband med ett lunchmöte för pensionärer i Luleå. Ungefär 50 mötesdeltagare lyssnade intresserat och diskuterade pensioner och pensionärernas villkor med Lundh Sammeli, som även är ordförande i socialförsäkringsutskottet och ingår i den parlamentariska pensionsarbetsgruppen.
Det blev bland annat en del snack om de stora skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensioner.
”Pensionssystemet är könlöst. Men de skillnader som finns mellan män och kvinnor i yrkes- och familjelivet påverkar även pensionerna”, konstaterade Lundh Sammeli.
Det berör icke minst många lågavlönade LO-kvinnor, som jobbat deltid och varit hemma med sina barn under småbarnsåren. Många av dessa kvinnor bli fattigpensionärer, trots att de arbetat och slitit hårt ett helt yrkesliv.
Även kvinnor som arbetat heltid får en högst blygsam pension. I ett par rapporter har LO pekat på villkoren. Ett konkret exempel är en kvinnlig kommunalarbetare som gick i pension 65 år gammal 2014 och har arbetat heltid sedan hon var 20 år. Månaden innan hon gick i pension fick hon en lön på 23 000 kronor, som är den genomsnittliga lönen för denna grupp. I handen fick hon 18 000 kronor när skatten är betald.
Men månaden därpå när hon gått i pension sjönk hennes inkomst till 13 600 kronor, vilket betyder 10 900 kronor efter skatt.
Det är en inkomstsänkning på 7 000 kronor från den sista månaden som yrkesverksam till den första som pensionär. Det är en omställning som alla inte är beredda på när de ska fortsätta betala hyra, mat, bil, kläder, hygienartiklar och andra levnadsomkostnader. Det blir inte så mycket guldkant på tillvaron
Till detta ska läggas att det är många som överhuvudtaget inte orkar arbeta oavbrutet från 20 till 65 års ålder. Tuffa och ohälsosamma arbetsmiljöer gör att många tvingas kliva av betydligt tidigare.
LO föreslår nu ett antal reformer för att få ett mer hållbart och rättvist pensionssystem.
”Alla ska kunna räkna med minst 70 procent av slutlönen i pension, precis som prognosen var när dagens pensionssystem infördes”, säger LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin (även aktuell ordförandekandidat i fackförbundet Kommunal)
Bland annat vill LO ha en förlängning av rätten till sjukersättning till 67 år, så att den som är utsliten inte tvingas ta ut pensionen i förtid.
Vidare vill LO att det införs en ”gas” i pensionssystemet som höjer pensionerna när det uppstår överskott, precis som dagens ”broms” sänker dem vid underskott. Dessutom kräver LO ha tuffare tag för att förbättra dåliga arbetsmiljöer – till exempel att Arbetsmiljöverket ska kunna utdöma sanktioner mot arbetsgivare som inte lever upp till sitt ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering.
Förslagen räcker knappast för att fixa alla köns- och klassorättvisor i pensionssystemet och arbetslivet. Men de kan medverka till att bromsa tillväxten av antalet fattigpensionärer, vilket givetvis är rimligt och motiverat i ett land som vill karaktäriseras som ett välfärdssamhälle.
Det finns skäl för de sex partier som står bakom den stora pensionsreformen att agera. LO:s förslag är både konstruktiva och framåtsyftande.
Även den som har haft en liten inkomst under sitt yrkesliv borde kunna ha ett anständigt liv på ålderns höst.