Tuffa vindar för högeralliansen
UTSLAGNING. För finansminister Anders Borg är svaret enkelt; arbetslinjen gäller. Till varje pris. De många som i dagens ekonomiska krissituation ramlar mellan stolarna lämnas helt enkelt på efterkälken. Borg är ekonom. Han följer läroboken, men politik handlar också om människor. Inte om bara debet och kredit. Det vi upplever är en politik utan hjärta. Det blåser kallt.
Utanförskap. Finansminister Anders Borg fungerade bra när högkonjunkturen blommade. I den ekonomiska kris vi nu upplever lämnas allt fler i utanförskap.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För högeralliansen gäller tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag och ett samhälle med ett snabbt förvandlingstempo gör att allt fler människor hamnar på efterkälken. Några bra lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos alliansregeringen. De ska tydligen skylla sig själva och söka ett jobb som inte finns.
Klyftorna ökar med alliansregeringen. Vinnarna är höginkomsttagarna.
De som förlorat mest är arbetslösa och sjuka.
Under de dryga två års tid som högeralliansen haft regeringsansvaret har ett kitt i samhällsgemenskapen gått förlorat. De rika och välbeställda fixar sina behov av vård och omsorg och skola genom privata lösningar.
Ivrigt påhejade av den borgerliga högeralliansens systemskiftespolitik med sitt budskap om individens frihet, där friheten begränsas till dem som återfinns på samhällets solsida , med bra jobb och god inkomst, medan övriga får klara sig bäst de kan.
Helt klart är att människor med sämre resurser har fått det allt svårare att hävda sig. Vi ser det i arbetslivet, på bostadsmarknaden och nu i jakten och den hånfulla och misstänksamma tonen mot dem som tvingas leva på sjukersättning eller a-kassa. I dag tycks det vara mer regel än undantag att man misstänkliggörs om man har hamnat på samhällets skuggsida.
Välfärden krackelerar och inkomstklyftorna ökar. Det är alltför många som ställs vid sidan. Sjuka, arbetslösa, ungdomar, ensamstående mammor, invandrare och många av våra äldre har fått det sämre.
Vart sjätte förskolebarn lever i ett hushåll där inkomsten ligger under socialbidragsnormen. Barngrupperna på dagis har utökats, medan personalen dragits ner. Fortsätter vi till skolan, sjukvården och åldringsvården ser vi samma utveckling. Allt färre tar hand om allt fler. Konsekvenserna ser vi varje dag i form av att människor som redan är utsatta får det allt sämre.
Översatt till dagens politiska vardag står valet mellan å ena sidan sänkta skatter och minskade offentliga åtaganden, och ett hårt behovsprövat socialförsäkringssystem och a-kassa, och å andra sidan en generöst tilltagen skattefinansierad gemensam sektor, och ett socialförsäkringssystem av generell karaktär. För var och en efter behov. Vi har råd. Det visar inte minst de överföringar som skett till landets höginkomsttagare.
I dag är verkligheten att de som ställs utanför får ta de tillfälliga jobben, de har ett svagare skyddsnät, sämre bostäder och har svårt eller helt omöjligt att låna pengar. Otryggheten växer med alliansregeringens politik.
Bästa sättet att vända utvecklingen är att se till att den offentliga sektorn växer och därmed motverkar krisen istället för att åter låta den krympa och fördjupa krisen.