ÖVERENS Regeringen och Vänsterpartiet är överens om att a-kassan ska höjas. Det sker redan i höst. Den 7 september höjs taket i a-kassan från dagens maxtak på 18 700 kronor i månaden till 25 025 kronor i månaden, vilket innebär att dagersättningen blir 910 kronor mot dagens 680 kronor.
Då ska man komma ihåg att taket i a-kassan inte har höjts sedan 2002.
Det har alltså gått 13 år sedan sist. Med tanke på penningvärdets utveckling under alla dessa år är det verkligen hög tid att justera ersättningsnivåerna.
Den höjda dagersättningen arbetslöshetsersättningen ska gälla de 100 första dagarna. Därefter sänks den till 760 kronor per dag. Den lägsta ersättningen höjs från dagens 320 kronor till 350 kronor dagen. Hela paketet är beräknat kosta 820 miljoner innevarande år.
Redan i samband med höstbudgeten förra året ville regeringen höja a- kasseersättningen, men en samlad opposition med stöd av Sverigedemokraterna ville annat och röstade ned förslaget.
Vare sig jobbskatteavdrag eller försämrade trygghetssystem har fått effekt på sysselsättningen, förvärvsfrekvensen sjunker och andelen arbetslösa har cementerats på en alldeles för hög nivå. Drygt 433 000 personer är just nu arbetslösa.
Samtidigt finns det stor brist på utbildad arbetskraft. Inte minst inom vård och omsorg. Bristen på lärare tycks även utvecklas till en framtida puckel. Det är utbildning som måste till. DDärför behövs en politik som gör att människor får den yrkesinriktade utbildning som även ger ett arbete och att människor kan ta de jobb som finns.
Idag är arbetslöshet den vanligaste orsaken till att människor erhåller försörjningsstöd. Och det kan aldrig ha varit meningen.
Samtidigt som blivit allt för svårt för allt fler att få ett riktigt jobb och därmed ta sig in på arbetsmarknaden. Detta parat med en just nu tandlös och urholkad arbetslöshetsförsäkring.
Att ha ett arbete eller inte har i vårt land blivit ett nästan nationellt trauma. Inte minst för att arbets lösa riskarar att bli stigmatiserade och dessutom bestraffas ekonomiskt. Samtidigt som de som har en anställning våndas för att förlora den. Därmed får arbetgivaren allt större möjlighet att sätta villkoren.
Statistik visar att inkomstklyftorna ökar idag och betydligt mer hos oss än i andra västeuropeiska länder. Under 1960-och fram till 1980- talen utjämnades lönenivåerna i vårt land. Sedan kom dramatisk vändning. De med höga löner har dragit ifrån dem med låga löner. Allt fler lever idag på eller under marginalen.
Grundläggande för de allra flesta av oss trygghet i anställningen och möjligheter att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de många som idag har projektanställningar och andra tillfälliga anställningar är drömmen om ett fast jobb, med den grundtrygghet som detta innebär, den kanske viktigaste framtidsfrågan.
Sedan är det en annan sak att det måste finnas öppningar för praktiska lösningar för att underlätta för både både företag och anställda.
Välfärd och arbete hör ihop. När människor har ett arbete känner de också trygghet och då skapas förutsättningarna för fortsatt välfärd.
Med rätta upplevs det kraftigt ökande antalet tillfälligt anställda som ett växande samhällsproblem. EU-kommissionen har också underkänt Sveriges skydd för den som har olika former av tidsbegränsade anställningar.
Regeringen måste hitta vägarna till att landets många arbetslösa kan ta de jobb som också finns. En tuff utmaning.