Han växte upp under 1800-talets sista decennier. I fattig-Sverige.
Människor fick slita ont. Lönearbetet betalades dåligt. Bostäderna var dödsfällor. Människor svalt och gick under. Medkänsla visades från de besuttna i form av välgörenhet. Det var de privata lösningarna som rådde. Även vad gällde rösträtten.
Hade du pengar, så fick du rösta.
Det var ett samhälle och en misär och en fattigdom som kom att forma Gustav Möllers, och hans socialdemokratiska generations, politiska gärning. Det var en annat tid, men den har mycket att lära oss som kommit efter.
Ökande arbetslöshet, tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag och ett samhälle med ett allt snabbare förvandlingstempo gör att allt fler människor hamnar på efterkälken. Klyftorna mellan fattiga och mer besuttna har ökat under den borgerliga regeringsperioden sedan 2006.
Några fungerande lösningar hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas.
Förvisso är sjukpenningen ingen medborgarlön, men när allt fler får avslag på sin sjukskrivning, så är risken att kostnaderna vältras över från den ena samhällssektorn till den andra. Människor hamnar mellan stolarna. Det vi ska ska värna om som råkar illa ut. Från sjukersättning till försörjningsstöd.
Under senare år har ett kitt i samhällsgemenskapen gått förlorat. De rika och välbeställda kan ordna sina behov av vård och omsorg och skola genom privata lösningar.
Vart sjätte förskolebarn lever i ett hushåll där inkomsten ligger under socialbidragsnormen. Barngrupperna på dagis har utökats, medan personalen dragits ner.
Fortsätter vi till skolan, sjukvården och åldringsvården ser vi samma utveckling. Allt färre tar hand om allt fler. Konsekvenserna ser vi varje dag. Många har kanske blivit immuna mot alla larmrapporter. Det kommer ju så ofta, men det finns revor, öppna revor i den generella välfärden.
De som ställs utanför får ta de tillfälliga jobben, de har ett svagare skyddsnät, sämre bostäder och har svårt eller helt omöjligt att låna pengar. Otryggheten växer. Någon måste ge röst åt dem som inte hörs.
Därför är det hög tid att Socialdemokraterna gärna tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet bestämmer sig för hur välfärd och rättvisa ska formuleras i dagens politiska verklighet, där de allt mer tuffa tagen blivit legio.
Med allt som händer är det inte förvånande att människor känner sig både besvikna och svikna. Soffliggarpartiet växer i samma takt som samhällssolidariteten går i otakt.
Människor vill ha makt över sin vardag. Krafttag måste därför till för att vi ska återta en politik som berör människorna i deras vardag.
Oredan och otydligheten under Juholts korta tid som partiledare blev en grogrund för osäkerhet och tvivel hos många traditionella Socialdemokratiska väljare.
Med Stefan Löfven och Magdalena Andersson i täten har partiet på kort tid återhämtat sig. Mycket återstår att göra för en valseger 2014, men förutsättningarna är goda och marken förberedd.