Trygghet och framtid
Förlorare. Så här i helgtider finns det all anledning att begrunda att nedskärningsårens stora förlorare varit ensamstående med barn. De har drabbats hårdast av de försämringar som skett i transfereringssystemen. Inte ens den återhämtning i samhällsekonomin som inträffat de senaste åren har förbättrat gruppens situation.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Försämringarna för ensamföräldrarna inleddes i början av 1990-talet och har sedan förstärkts. Inte minst beroende på att många är arbetslösa i just gruppen ensamstående med barn, som nästan helt domineras av unga kvinnor.
I alliansregeringens Sverige är det alltför många som ställs vid sidan om. Utanförskapet ökar. Det tvåtredjedelssamhälle som det varnades så mycket för, för 10-15 år sedan är i dag en realitet. Många av oss har kanske blivit immuna mot alla larmrapporter. De kommer ju så ofta, men det finns stora revor i välfärden och de börjar bli allt större.
För högeralliansen gäller tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag och ett samhälle med ett snabbt förvandlingstempo gör att allt fler människor hamnar på efterkälken. Några bra lösningar på hur människors försörjning och trygghet ska lösas när de befinner sig i kris saknas hos alliansregeringen. De ska tydligen skylla sig själva och söka ett jobb som inte finns.
Arbetslinjen gäller till varje pris. De många som ramlar mellan stolarna lämnas på efterkälken. En god ekonomisk konjunktur måste ge utdelning till alla, inte till ett fåtal som redan har det bra.
Sjukpenningen är ingen medborgarlön, men de nya tuffa förslag som regeringen föreslår kan tvinga drygt 100 000 personer med tidsbegränsad sjukersättning att gå till socialen för att få försörjningsstöd ( det får inte heta socialbidrag längre). Kostnaderna vältras över från sjukförsäkringen till kommunerna.
Samtidigt kommer siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) som räknat på hur alla regelförändringar i skatte-och bidragssystemen påverkat den enskildes inkomster under alliansens första år vid regeringsmakten. De visar att inkomsten för dem som redan har det bra har ökat med 24 procent medan de som befinner sig längst ner på samhällsstegen bara fått två procent i höjning om ens det.
Helt klart är att människor med sämre resurser har fått det allt svårare att hävda sig .
Vi ser det i arbetslivet på bostadsmarknaden och nu i jakten, och den hånfulla och misstänksamma tonen, mot dem som tvingas leva på sjukersättning eller a-kassa. I dag tycks det vara mer regel än undantag att man misstänkliggörs om man har hamnat på samhällets skuggsida.
Välfärden krackelerar och inkomstklyftorna ökar. Det är alltför många som ställs vid sidan om. Sjuka, arbetslösa, ungdomar, ensamstående mammor, invandrare och många av våra äldre har fått det sämre.
De konjunkturrapporter som presenterats de senaste veckorna före jul talar om negativ tillväxt för 2009. Recession, det vill säga negativ tillväxt. Vi hamnar på minus. Därför kan vi räkna med fortsatt växande arbetslöshet. Kanske upp mot 10 procent.
Allt går så snabbt, och hela tiden åt fel håll. Hur djup blir lågkonjunkturen? Många har varslats det här året och vad väntar under 2009? Ingen kan ge ett redigt svar och alliansregeringen tvår sina händer.
Alla i ett rikt samhälle som vårt måste ha en grundtrygghet och inte alltid uppleva sig som försummade och bortglömda.