I dag är det vanligt att de som arbetar inom rättsväsendet upplever en obehaglig och ibland fientlig stämning i samband med brottmål. Det kan poliser och åklagare intyga. Hoten har blivit allt vanligare.
Otryggheten i vårt samhälle tar sig många uttryck. Därför känns det helt riktigt att Socialdemokraterna har ”Trygghet i en ny tid” som tema för kongressen i mitten på april. Till tryggheten hör bland annat brottsbekämpningen.
När ett brott begås borde det vara en självklarhet att den som har sett och noterat vad som inträffat även anmäler detta till polisen och i ett senare skede ställer upp som vittne vid en eventuellt efterföljande rättegång, men vissa tvekar eller håller tyst.
Bakgrunden till detta bottnar i att allt fler vittnen och målsägare hotas inför en rättegång. Under de senaste åren har de som vägrar att vittna mer än fyrdubblats. Antalet domar för övergrepp i rättssak har tiodubblats. En oroväckande utveckling, som inte tycks ha ett slut.
Hoten drabbar inte bara vittnen utan det nya, och skrämmande, är att det blivit allt vanligare att brottsmisstänkta inte drar sig för att även hota vittnens anhöriga.
Allt detta har gjort att rädslan att vittna även vid ringa brott blivit större. Självfallet kan inte samhället tolerera att vittnen tystas och misstänkta brottslingar därmed släpps fria i brist på bevis.
I synnerhet gäller detta kvinnofridsärenden och mål som handlar om den organiserade brottsligheten. Hos alltför många har det därför blivit en olycklig ryggmärgsreaktion att inget ha sett och inget ha hört, eller att uteblir när de kallas till rättegången.
Självfallet kan inte samhället tolerera att vittnen tystas och misstänkta brottslingar därmed går fria. Eller att poliser och åklagare förföljs och trakasseras för att det gör sitt jobb.
Lagstiftningen för en fungerande rättstrygghet måste fortsatt skärpas.
Hittills har regeringen varit något passiv på detta område.
För att trygga arbetsmiljön för dem som har sina dagliga gärning vid våra domstolar har til exempel inpasseringskontrollen skärpts innan allmänheten släpps in som åhörare vid en rättegång. Det är utmärkt.
Det får inte vara så att åhörare applåderar och stödjer en person som är åtalad för ett allvarligt brott. Brottsoffer och vittnen måste få möjlighet att vistats avskärmade från de åtalade. Människor som utsätts för hot måste få skydd.
Ja, listan på åtgärder kan göras lång. Överfallslarm, övervakningskameror och fler ordningsvakter är ytterligare åtgärder.
Samtidigt måste det vara ett oavvisligt krav att allmänhetens och medias möjligheter att på plats följa rättegångar inte inskränks. Det gäller att balansera eventuella hotbilder mot den demokratiska insyn som är fundamentet vårt rättssamhälle.
Sedan måste vi alla förstå att det är nödvändigt att samhället reagerar skarpt när en situation börjar glida det ur händerna. När hot och antydan om våld används för att tysta är detta även ett hot mot grunderna för rättssamhället och därmed mot demokratin. Då måste samhället sätta ner foten.Tydligt och med kraft.