Helt säkert har även förändringarna i den Socialdemokratiska toppen spelat in. Det märks en tydligt ökad oro inom regeringspartierna. Huruvida den nya partisekreteraren Kent Persson kan stilla denna får framtiden utvisa. Politiskt är han ett oskrivet blad förutom i Örebro där han är oppositionsråd.
Alliansregeringen och Fredrik Reinfeldt ger idag ingen eller liten vägledning om hur människor ska klara sin försörjning när arbetslösheten ökar och när trygghetssystem nedmonteras under ökande sparbeting. Det har blivit tuffare tag för dem som tvingas leva på bidrag och i ett samhälle med ett allt snabbare förvandlingstempo, där allt fler har hamnar på efterkälken. Här saknar Reinfeldt politik.
Sedan alliansregeringen kom till makten håller ett kitt i samhällsgemenskapen på att erodera. De rika och välbeställda kan fixa sina behov av vård och omsorg och skola genom privata lösningar. Andra ställs vid sidan.Helt klart är att människor med sämre resurser har fått det svårare att hävda sig. Vi ser det i arbetslivet på bostadsmarknaden och nu i jakten och i den misstänksamma tonen mot dem som tvingas leva på sjukersättning eller a-kassa. Idag tycks det vara mer regel än undantag att man då misstänkliggörs.
Alltför många lever idag på marginalen. Välfärden delas inte längre av alla. Den borgerliga regeringen har fört en medveten politik som ökat inkomstklyftorna. Detta med det ädla motivet att märkligt nog vilja bekämpa utanförskapet, ett utanförskap som bara ökar. En fördelningspolitik som inte fungerar leder till fortsatt urholkning av samhällssolidariteten. Vi ser det redan i form av ökad arbetslöshet, sämre skolor, sämre sjukvård och sämre samhällsservice. Något som fått breda ut sig under de Reinfeldstska regeringsåren. Man har medvetet skapat ett mer segregerat samhälle. Och hur vi än räknar ökar antalet fattiga.
Socialdemokraterna ställer rättvisa och trygghet i centrum för den framtida politiken. I en trygg tillvaro växer människorna. Med Stefan Löfven i spetsen har partiet dessutom snabbt återupprättat sin trovärdighet efter Håkan Juholts piruetter. Under de senaste månaderna har vi därför sett hur väljaropinionen snabbt kantrat över från Reinfeldt och högerpartierna till Löfven och Socialdemokraterna. Reinfeldt-regeringen har uppenbara svårigheter att övertyga om sin "solidariska" och rättvisa politik.
Ingen vill se ett kallare samhälle med ökande motsättningarna. Tendenser på detta finns redan i våra storstäder, där socialbidragstagare, invandrare och ensamma mammor samlas i allt mer förslummade förortsområden. Översatt till dagens politiska verklighet står valet mellan å ena sidan sänkta skatter med minskade offentliga åtaganden och ett hårt behovsprövat socialförsäkringssystem och a-kassa, och å andra sidan en generöst tilltagen skattefinansierad gemensam sektor och trygghetssystem av generell karaktär. För var och en efter behov. Och glöm inte: trygghet får människor att växa.