Tryck nej - för säkerhets skull
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kriget mot terrorism är inget skämt. På flygplatserna får folk lägga sin Lypsyl i plastkasse för att inte Usama ska kunna smuggla in sprängmedel. Jag har bevittnat hur hederliga medborgare fått dumpa en årskonsumtion av mormors hjortronsylt eftersom det kan vara grundkemikalierna för tidernas attentat mot svenskt inrikesflyg.
Så kanske bör jag vara försiktig med att ha palestinasjal.
Och frågan är hur terroristerna själva gör? Om de vet att säkerhetspolisen spanar i nätet, kommer de ändå att använda mobiltelefoner och e-post i sin verksamhet? Jag tror inte det. Därför tror jag att cirkusen kring FRA-lagen är något överdriven.
Visst. Vi är egentligen alla intresserade av att någon kollar vad buset har för sig. Och pragmatiska medborgare brukar resonera ungefär så här: "Den som inte har något att dölja har inget att frukta"....
Föreningen av överhetens nitiskhet och underklassens lojhet är oftast oslagbar.
Men protesterna tror jag inte har gällt i första hand om säkerhetspolisen ska få spana eller inte. Istället handlar det om kravet att sådan spaning bara ska få ske efter väl genomförda diskussioner om villkoren för spanandet, och inte som nu, efter en kaotisk parlamentarisk process där partiledningarna och de folkvalda av allt att döma inte har samtalat tillräckligt. Det är ett klart underbetyg till den parlamentariska beredningen att vi fått en FRA-cirkus i riksdagen.
Således. Spana gärna, men först när vi vet att regelverket är tydligt, att det finns en övervakning av övervakarna, och att systemet inte gör vårt land till en simpel not i Imperiets nätverk.
Det mest skrämmande är dock inte förslaget till spaning, utan att de som ska representera folket inte vågar ta ställning själva. Och när det väl ska sätta ner foten sker det i en förnedrande hantering som vi brukar kalla "polsk riksdag".
Riksdagsledamöterna bör ställa frågan, vem är det egentligen som äger partierna? Är det väljarna tillsammans med sina valda representanter, eller är det partiledningarna?
Och det skulle vara intressant att få någonting som liknar en socialdemokratisk analys av vad som gäller - om det är andra principer i opposition än i regeringsställning, eller om det finns en ideologisk kompass för partiet?
De rapporter som kommer från hur riksdagsledamöterna nu behandlas av sina inpiskare gör mig djupt orolig. Självfallet måste det finnas partidisciplin i riksdagen, men det kravet friköper inte partiledningarna från kravet att bereda frågor ordentligt.
Bara detta är ett skäl för riksdagsledamöterna att trycka på avstå-knappen. Budskapet bör vara, att vi röstar gärna för en spaningslag, men förbered den ordentligt och behandla oss inte som skit!