Trots allt - Bildt stannar
KRITIK. Carl Bildt har verkligen kommit tillbaka i den politiska hetluften, men kanske inte som han väntat sig. Förvisso har han allt stöd han kan få från sitt eget parti. Utanför denna krets ökar dock kritiken mot Bildt efter alla affärer från Vostok Nafta till de sålda aktierna i Lundin Oil.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
säkert tjänat en bra hacka pengar på. Att sedan gå tillbaka till politiken utan att tänka över allt som kunde ha smetats på under de år som gått var kanske inte de allra smartaste.
Här har det handlat om företag som exploaterar olja i det krigshärjade
Sudan, ryska Vostok Nafta som använder sin gasexport som politiskt påtryckningsmedel. Liksom medverkan i en amerikansk krigslobby för ett USA-krig i Irak.
Det kom som en överraskning för många att Bildt fick uppdraget som utrikesminister i Fredrik Reinfeldts tafatta regeringsbildning. Bildt och Reinfeldt har tidigare knappast kunnat ses som parhästar, men Reinfeldts alternativ var inte så många. Ville han ha tyngd på utrikesministerposten var det att krypa till korset. Något som han kanske ångrar i dag efter alla Bildt-turer, som dessutom lär fortsätta.
I sin nya roll har som vanligt Carl Bildt tagit för sig. Nu är Carl Bildt förvisso ingen utrikespolitisk novis. Han har en mångårig erfarenhet av utrikespolitik. Han anses vara en skicklig förhandlare och har ett väl utbyggt nätverk i och utanför världspolitiken. Sedan är frågan om han alltid spelat med öppna kort? Det är det som ifrågasätts.
Som utrikesminister har Carl Bildt deklarerat att han vill föra en utrikespolitik för hela landet. Några större utsvävningar är inte att förvänta sig. Inte ens ett Nato-medlemskap. Ett eventuellt sådant står skrivet i en mycket fjärran framtid om det någonsin blir verklighet, enligt Bildt. Ett bra besked. Däremot vill han se ett starkare svenskt engagemang i EU. Ja, till och med att vi går med i den monetära unionen och skaffar oss euro istället för kronor, men inte före 2010. En de små stegens politik.
Frågetecknen är desto större vad gäller Carl Bildts tänkande kring den ryska gasledningen i Östersjön, rysk energipolitik över huvud taget. Vi är ett grannland. Hans engagemang i Sudan tycks redan ha påverkat den moderata inställningen till kriget i Darfur. Moderaternas utrikestalesman innan valet hette Gunilla Carlsson, Hon kallade kriget i Darfur för "folkmord", vilket det är. Medan Bild inte tagit ordet i sin mun. Och inte lär komma att göra det.
Vad jag minns gjorde den moderatledda regeringen i början på 1990-talet, med Carl Bildt som statsminister, sig sällan känd för att vilja ha högt i tak eller att lyssna på annat än de egna argumenten. Vi är just nu på väg åt samma håll med regeringen Reinfeldt, men nu med Bildt som en utrikespolitisk ryggsäck. Det är fortfarande den moderata centralismen som dominerade alliansen.
Carl Bildt var inom sitt parti under en period så gott som helgonförklarad och ställd ovan all kritik. Något som en ung Fredrik Reinfeldt bland annat fick känna av. Kritik var inget som uppskattades. Nu är Reinfeldt i rask takt på väg in i samma fålla. För Carl Bildt återstår att återupprätta det något skamfilade förtroendet.
Det är däremot osannolikt att Fredrik Reinfeldt skulle avpollettera sin utrikesminister. Det var mer än nog med de två statsråd som tvingades avgå i höstas.