Ingen kan ta miste på försvarsminister Peter Hultqvists ursprung. På dialekten hörs det tydligt att han har sina rötter i Dalarna. Men en gång i tiden bodde den blivande försvarsministern faktiskt i en lägenhet på Snövägen i bostadsområdet Björkskatan i Luleå.
Under åren 1983–1985 var Peter Hultqvist politisk redaktör på NSD och bosatt i Norrbotten.
När jag träffar Hultqvist i en av försvarsdepartements fina salonger på Jakobsgatan i Stockholm beskriver han tiden i Norrbotten som ”rolig och lärorik”.
”Den har gett en speciell känsla för länet. Jag har många vänner i Norrbotten, går ofta in på nätet för att kolla tidningarna och känner mig alltid välkommen när jag besöker länet”, berättar han.
Försvarsministern har extra starka känslor för Tornedalen. Hans mor kommer från Kuusamo i norra Finland, en ort som han ofta besökte som barn.
”Det gör jag att känner igen mig i mycket i Tornedalen. Renköttsoppan, som jag blev bjuden på i Pajala, var ungefär samma som i Kuusamo”, berättar han.
Under åren i norr på 1980-talet skrev han mycket om basnäringarna, eftersom han var intresserad av industripolitiken. Men det blev också en del artiklar om försvaret och det säkerhetspolitiska läget på Nordkalotten. Det är erfarenheter som han nu bär med sig i rollen som försvarsminister. Han konstaterar att den råvarurika Barentsregionen är strategiskt högintressant.
Det ger även avtryck i försvarspolitiken och försvarsmaktens organisation. Han framhåller den så kallade ”cross boarder training” mellan flygflottiljerna i Luleå, Bodö och Rovaniemi som ett exempel.
”De samarbetar och genomför gemensamma övningar. Vi vill fördjupa det samarbetet ytterligare”, säger han.
Han lyfter även fram den övriga militära verksamheten i Norrbotten.
”Vinterkompetensen i Arvidsjaur och regementena i Boden är viktiga. Vidselanläggningen har stor betydelse”, säger han.
Som försvarsminister har Peter Hultqvist gått i bräschen för att utveckla samarbetet med Finland.
”Vi är två alliansfria länder som har ett försvarssamarbete som är i grunden defensivt och har en stabiliserande effekt i vår del av Europa”, säger han.
Det handlar om bland annat gemensamma övningar, informationsutbyte och användande av hamnar och flygplatser i respektive länder.
Det är ännu för tidigt att utfärda ett slutbetyg över Hultqvists gärning som försvarsminister. Han har bara hunnit vara minister i 494 dagar. Men känslan är ändå att försvarsuppgörelsen mellan S, MP, M, C och KD fallit i god jord och tagits emot positivt av försvarsmakten. ÖB beskriver den som ”ett trendbrott” och Anna Dahlberg, liberala Expressens politiska chefredaktör, konstaterar att Hultqvist tagit ett ”fast grepp om sin ministerportfölj”.
Efter turbulensen och de ständiga försvarsministerskiftena under de borgerliga regeringsåren (först Mikael Odenberg, sedan Sten Tolgfors och slutligen Karin Enström) känns det som att Peter Hultqvist skapat stabilitet på försvarsdepartementet och om den politiska inriktningen. Det är viktigt för en gigantisk apparat som det svenska försvaret.
Eller som Hultqvist själv säger: ”Vi måste tänka långsiktigt. Vi kan inte ha ständiga och tvära kast i försvarsorganisationen.”
Vi får hoppas att den viljan finns även på den borgerliga kanten. Det skulle behövas fler långsiktiga och breda uppgörelser om försvars- och säkerhetspolitiken.
Sverige är inte betjänt att av försvaret av landet förvandlas till ett politiskt stridsäpple.