Tony Blair avgår efter tio år
AVGÅR. Storbritanniens premiärminister Tony Blair lämnar sin post den 27 juni. Beskedet kom inte oväntat. Det var väl förberett. Många brittiska bedömare menar att han borde avgått mycket tidigare, men Blair ville slå Margaret Thatcher vad gäller längden på premiärministerperioden.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tony Blair har fallit från att ha varit sitt partis genom tiderna mest lysande företrädare med tre valsegrar i ryggen. Just nu är hans opinionssiffror just nu sämre än någonsin. "Vi är less på honom", som någon uttryckt det.
För Tony Blair är det kriget i Irak som växte till den tunga politiska kvarnsten som stjälpte hans ambitioner att sitta kvar mandatperioden ut. Misslyckandet blir allt synligare. Kraven på att dra bort de brittiska styrkorna från Irak har blivit allt högljuddare.
Långvarigt maktinnehav är inte alltid av godo. Det är lätt att hamna i självgodhet över sin egen förträfflighet och det kan ibland vara svårt att ta andras åsikter och lyssna när man enbart omges av ja-sägare. Något som både Tony Blair kritiserats för och som vi upplevt med vår egen Göran Persson. Det gäller att avgå när man är som bäst och inte klamra sig kvar vid makten medan väljarna flyr.
I Storbritannien är det därför den unge och hungrigare torieledaren David Cameron som är på allas läppar. Han har gjort om sitt parti efter Reinfeldt-modellen och det har gått hem. I dag leder de konservativa i alla opinionsmätningar.
Den tidigare så hyllade Tony Blair har tappat greppet om sitt och parti och verkar ha tröttnat på makten. Orsakerna är flera men i första hand är det allt fler britter som anser att Blair lade sig platt för George W Bush och dennes krigspolitik i Irak. Massförstörelsevapnen fanns inte, men en blodbesudlad diktator kunde avsättas och avrättas.
Det irakiska folket kunde aldrig erövras. Visst fanns det, och finns, grupper i Irak som känner tillfredsställelse med att diktatorn Saddam Hussein störtades, men samtidigt finns ett växande motstånd mot den ockupation som fördjupat konflikterna mellan olika folkgrupper i det splittrade och av våld så hårt märkta land.
Många britter upplever att USA sätter dagordningen i Irak med Storbritannien som släpvagn. Ett förhållande som drabbat Tony Blair. När han sedan, för snart ett år sedan, meddelade att han skulle avgå som premiärminister 2007 har han fått allt svårare att hävda sig. I samma takt har labour förlorat i väljaropinionen. Det var alltså på tiden att Tony Blair fastställde ett datum för sin avgång.
Samtidigt kan man inte komma ifrån att Tony Blair varit en briljant politiker. Man vinner inte tre parlamentsval i rak följd utan ett skickligt politiskt handlag. Blair har varit en fantastisk kampanjpolitiker, men också en politiker som satt brittisk ekonomi på fötter, pressat ner
arbetslösheten och utvecklat delar av den sociala välfärden.
Hans avslut har också varit magnifikt. Han lyckades skapa fred och försoning i Nordirland. Detta mot alla odds. Det var en sista triumf för den hittills mest framgångsrike labourledaren i brittisk politisk historia. Betyget dras dock ner på grund av misslyckandet i Irak. Blair har lyft Storbritannien, men förlorat folkets förtroende på grund av sitt så nära samarbete med USA.
Allt talar nu för att finansminister Gordon Brown efterträder Blair. En skicklig politiker men helt utan Tony Blairs karisma och lyskraft. Brittisk politik blir något gråare. Labour får kämpa för en ny valseger om två år.