För arbetslösa ungdomar blir det att leva på hoppet. Från regeringen finns tydligen inget aktivt stöd att få. Istället uppmanas ungdomarna att gilla läget för att övervintra jobbkrisen. Det är alliansregeringens nya arbetslinje. Håll ut, men några jobb kan vi inte fixa.
Dagens ungdomar är hårt drabbade av arbetslöshet. För bara ett par decennier sedan var de flesta ungdomar mellan 18 och 24 år i arbete - i dag dröjer det till mellan 26 och 28 år innan sysselsättningsgraden når samma nivå som för drygt 20 år sedan.
I synnerhet, och kanske som en självklarhet, är det svårt för ungdomar som hoppat av skolan eller som inte klarar sin skolgång med examen att nöta en kravfull arbetsmarknad. Denna grupp har växt och visar inte minst att vi fått ett allt tydligare klassamhälle.
Det är i välbeställda bostadsområden som de flesta ungdomar går till högre studier medan ungdomar i mer utsatta områden har en tendens att hoppa av sina studier. Denna segregation har pågått under lång tid, men har först under senare år uppmärksammats på allvar.
De som lämnat skolan i förtid måste därför i större omfattning slussas tillbaka till någon form av utbildning, gärna en yrkesutbildning. Utan en bra grundutbildning står man sig slätt i dagens jobbkonkurrens.
Avbrutna studier är tyvärr en alltför vanlig orsak till arbetslöshet.
Steget från arbetslöshet i unga år till vanmakt och passivitet samt dåligt självförtroende är kort. Utifrån detta perspektiv är det viktigt att samhället ökar ansträngningarna för att stödja denna utsatta grupp. I dag är det dessutom enkelt för en arbetsgivare att avskeda ungdomar.
Det finns möjlighet till provanställningar i sex månader, vilket innebär att en ungdom när som helst under en provanställning kan förlora jobbet. Ett förhållande som framförallt oseriösa arbetsgivare satt i system.
När det tidsbegränsade jobbet är slut gäller det att hitta något nytt att göra. Det blir svårt att få fason på tillvaron i en sådan otrygg tillvaro. Till detta ska läggas att det är svårt för människor att få fason på tillvaron. Dessutom blir det svårt att till exempel få ett banklån för att fixa en dräglig bostad och flytta hemifrån.
Högerregeringen ligger pinsamt lågt i denna fråga. Inte en susning om hur man ska få fart på arbetsmarknaden, och stödja dem som nu hamnar i arbetslöshet . Allt kan självfallet inte bero på den lågkonjunktur, som enligt finansminister Borg håller på att plana ut.
Det handlar också om vilja och politisk fingertoppskänsla, men det är klart det har varit lättare och mer populistiskt att sänka skatten för dem som redan har ett jobb och för dem som redan tjänar mest.
Sverige är sämst i Europa på att skaffa jobb till 18-24-åringar. Vad ska de leva på utan ett arbete? Kan de låna pengar? Får de chansen till ett eget boende? Knappast.
I en lågkonjunktur är kampen mot arbetslösheten, och då i alla åldersgrupper, av avgörande betydelse för människors framtid. Utan jobb finns bara otrygghet. Försörjningsstöd hjälper inte. Allt medan de mest utsatta kommunernas socialbidragskostnader (försörjningsbidrag) stiger i höjden.
Samtidigt visar utvecklingen hur viktigt det är med utbildning för att få ett riktigt arbete. Var tredje ledigt jobb i dag kräver högskoleutbildning. Då kan det vara svårt att få en underutbildad arbetslös att passa ihop med det arbete som är ledigt. Det är ett flaskhalsproblem som alliansregering hittills nonchalerat.
Att många har sysselsättning är nödvändigt för att samhället ska klara tillväxtmål och för att klara den generella välfärden. Den som är arbetslös, speciellt den som är långtidsarbetslösa, behöver ett differentierat stöd för att åter få fäste på arbetsmarknaden.
Regeringen har ingen politik för att övergången från arbetslöshet till ett arbete ska bli så smidig som möjligt. Mot den bakgrunden är det inte märkligt att de rödgröna partierna i skrivande stund har ett stark stöd bland landets ungdomar.
Högeralliansen attraherar inte. Nu gäller det för oppositionen att mobilisera de unga väljarna inför valet 2014.