Tio år med Göran Persson
JUBILEUM. Den här dagen för tio år sedan blev Göran Persson Sveriges statsminister. Den då 47-årige Persson efterträdde den 62-årige Ingvar Carlsson. En ny generation tog över i socialdemokratin i en tid då svensk ekonomi fortfarande var i olag efter en borgerlig regeringsperiod med Carl Bildt som statsminister.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Redan i sitt första tal som partiordförande ställde Göran Persson ut löftet om att halvera den öppna arbetslösheten fram till och med 2000. Få trodde honom då. Den borgerliga oppositionen raljerade hejdlöst över detta löfte. Men Persson lyckades. Tyvärr tappade regeringen sedan greppet om arbetslösheten.
I dag ligger den öppna arbetslösheten på 5,2 procent. En rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder har äntligen börjat pressa ner arbetslösheten, men det är en bra bit till fyraprocentsmålet och ännu längre till den fulla sysselsättningen, men självklart bättre än när Göran Persson tillträdde som statsminister.
Perssons inledande år som partiordförande och statsminister var ingen sinekur. Det var minst sagt tufft. Budgetsaneringen tog mycket kraft och skapade spänningar långt in i de traditionella partileden. Många trogna sade sig ha svårt att känna igen sitt parti. LO protesterade. Den fackligt politiska samverkan som varit grunden för socialdemokratins framgångar knakade ordentligt i fogarna. Rosornas krig blev en realitet.
I dag har Sverige en stabil ekonomi. Konjunkturen pekar uppåt. Tillväxten är stark och räntan fortfarande låg. Bland EU-ländernad ekonomier ligger Sverige i en tätposition. Persson har fört en framgångsrikt politik.
Som nyvald partiledare för socialdemokraterna, och som statsminister, möttes Göran Persson av en negativ personkampanj från borgerliga medier. Något som alltid tycks drabba socialdemokratiska partiledare just när de tillträtt. Göran Persson beskrevs som att vara allt från bufflig till okunnig. Sedan dess har kritiken gått upp och ner.
I livet är tio år en relativt lång tid. Göran Perssons tio statsministerår började i moll men har mestadels fortsatt i dur. En rättvis fördelning av de gemensamma tillgångarna är åter ledstjärnan för den socialdemokratiska politiken. Något som visat sig i en stärkt familjepolitik med höjda barnbidrag, förlängd föräldraförsäkring, men också i återställare i socialförsäkringssystemen. I takt med de politiska framgångarna, och den långa tiden som statsminister i ständigt arbete och under ständig debatt, har självförtroendet stärkts. Göran Persson framträder i dag med tydlig självtillit. Både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt.
Det ser ändå något dystert ut inför valet 2006, men socialdemokraterna har återfått sitt gamla jag. Opinionssiffrorna är så sakteliga på väg uppåt. Det är inte uteslutet att partiet åter kan hamna kring 40 procent av väljarkåren i höstens riksdagsval. Det gäller bara för Persson att ingjuta ny optimism i partiet och i de trogna partiarbetarna på gräsrotsnivå. Kanske inte så lätt, men ingalunda omöjligt.
Göran Persson har varit statsminister i ett decennium. Bara Tage Erlander har varit statsminister under en längre period än så. Huruvida Persson fortsätter som statsminister vet vi först på kvällen den 17 september, men visst finns förutsättningarna.