Tilltron har fått sig en smäll
SMARTNESS. Avgångna statsråd, landstingsråd, kommunalråd och höga chefer i offentlig tjänst kan tjäna pengar som egna företagare och ändå lyfta ograverade avgångsvederlag och pensioner. Modellen är snarare regel än undantag. Tyvärr har även Göran Persson anslutit sig till det fiffiga systemet att både äta kakan och ha den kvar.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ersättningarna motiveras med att heltidspolitiker står risken att förlora sitt uppdrag och sin försörjning vid nästa val. Han/hon har förmodligen också avstått yrkeskarriär och löneutveckling för att på heltid kunna ägna sig åt politiken. Och förtroendevalda politiker är en förutsättning för det samhällsskick vi har i Sverige. En folkvald demokrati.
Avgångsvederlaget och pensionen är en trygghet som ska utgå så länge behovs finns. Till dess, i det här fallet statsråden hittat ett annat sätt att försörja sig på, helt eller delvis. Har man arbetsinkomster ska avgångsvederlaget/pensionen sänkas i motsvarande grad. Som regel är det tillåtet att tjäna en viss summa, ett fribelopp, utan att ersättningen berörs.
Fallskärmar betalda med skattemedel är ändå inget allmänheten applåderar. Mot politikerns osäkra "arbetsmarknad", ställs att ingen är garanterad sin anställning. Vi löper alla risk att vilken dag som helst varslas om uppsägning. Det enda vi har att förlita oss till är a-kassan, nu än mer försvagad av en borgerlig regering.
Därför är det synnerligen olyckligt att Göran Persson valt lösningen att föra över ersättningen för konsultuppdrag till ett eget bolag, istället för att ta ut den som inkomst av tjänst. Genom att inte ta ut ersättningen som lön, kan han lyfta avgångsvederlaget ograverat. "Tillvägagångssättet är helt i sin ordning", säger Björne Sjökvist på Skatteverkets rättsavdelning i kommentar till Dagens Nyheter.
Inget brott. Inget fusk. Denna ledarsida har tidigare tagit upp ett liknande fall, då gällde det en kommunal chef. Och återigen; systemet är juridiskt hållbart, ekonomiskt smart men moraliskt tveksamt.
Göran Persson går sin egen väg. Till en annan värld där hans kompetenser värderas högt, inte minst i pengar, och där han tas emot med öppna armar. Agerandet skadar troligen det socialdemokratiska partiet, men det är inte helt säkert. Persson och partiet förefaller ha gjort slut.
Skadar det politikerna? Ja, det gör det. Förtroendet för politikerna skulle ha mått väl av att Persson kvittat konsultarvoden mot ersättningen från riksdagen. En behövlig styrkeinjektion.
Trots allt finns det en förmildrande omständighet kring Göran Perssons agerande. Han skulle, som så många andra, helt lagligt kunna fortsätta att stoppa in inkomsterna i sitt bolag och lyfta statsrådspension från den 6 oktober 2007 fram till 65-årsdagen, men det gör han inte. Från den dagen tar han ut lön och kvittar mot statsrådspensionen. Och det var då för väl.
Persson är Persson. Ett tungt namn. Det han gör och säger har betydelse för samhällsandan och trovärdigheten i det socialdemokratiska budskapet och den har fått sig en smäll.