Överraskande nog sätter flyktingfrågan inga större spår i väljaropinionen. I alla fall om vi ska tro Ipsos väljarbarometer i gårdagens DN. Förändringarna är ytterst små och mer på marginalen.
Såsom de varit de senaste månaderna.
De tre rödgröna partierna har en knapp ledning på drygt två procent.
Vid sidan om de två stora blocken har Sverigedemokraterna minskat något om än marginellt och knappt mätbart.
Väljarundersökningen gjordes mellan den 13 och 23 november, så den senaste tidens turbulens kring flyktingpolitiken finns inte med.
Tillströmningen av flyktingar är ett växande problem för landets kommuner. Det finns kommuner som knappt tar emot några flyktingar alls medan andra ställer upp med mer öppna armar.
I det uppkomna krisläget är det inte överraskande att regeringen tillsammans med oppositionen beslutat sig för att fördelningen av invandrare ska ske mer rättvist och att begränsningar måste till.
Något som nu sker och där regering och opposition är eniga.
Nu gäller ta hand om dem som redan kommit hit och inte minst de många barnen. De måste få en skola att gå till, och svensk skolpolitik har inte alltid varit på topp. Så en liten bakgrund kanske krävs.
Skolan avlövades under 90-talet på en stor del av de resurser som då fanns för elevvård och fritidsverksamhet. Resurser som inte har kommit tillbaka. Det ökade antalet friskolor har säkert inneburit förbättringar för en grupp elever, men har också bidragit till att resurserna blivit mindre för andra elever.
Idag är det viktigt att satsa på dem som går i skolor i segregerade bostadsområden, där ungdomar behöver allt stöd de kan få. Då är skolan mer än viktig för en fungerande integrationen.
Samtidigt ställs landets kommuner just nu inför den stora utmaningen att ta hand om alla nyanlända i skolåldern. Regeringen har tillsatt en utredning för att få en jämnare fördelning av nyanlända barn till landets skolor. Samtliga landets 290 kommuner måste ta sitt ansvar.
Det finns ingen gräddfil för att stå utanför.
Det finns skolor som inte tar emot en enda elev. Mottagningen fungerar knappast när mer än var femte skola inte är välkomnar barn som flytt till vårt land.
Samtidigt vet vi av tidigare erfarenheter att bristen på resurser alltid drabbar de svaga eleverna. De som bäst behöver stöd.
Friskolereformen och det fria skolvalet har tyvärr skapat en ojämlik skola.
Generellt pekar det mesta att vi under de senaste åren fått sjunkande skolresultat. Inte minst i internationella jämförelser. Andelen elever som inte klarar högstadiet fortsätter att öka. Hela 14,4 procent som gick ut nian i våras gjorde det utan behörighet till gymnasiet.
Samtidigt ökar klyftan mellan högpresterande elever och lågpresterande. Mycket beroende på lärarbrist, en lärarbris som kommer att accelerera nu när många nya elever kommer till skolan. Dessutom elever som är flyktingar med de trauman som detta tveklöst innebär.
Avgörande nu är att kommunerna får det ekonomiska stöd som krävs för att klara alla nyanlända. I höstbudgeten höjde regeringen beloppet med
50 procent för asylsökande barns skolgång. Här krävs helt säkert ytterligare tillskott.
Vårt samhälle står just nu inför stora utmaningar.Allt för att klara de närmaste framtidsfrågorna, men självfallet ska vi klara det.
Tillsammans.