Mina funderingar när det gäller Centerpartiets eskapader kan delas upp i tre avdelningar. För det första. Vi har nu hört gnället om att alla partier försöker landa i mitten av politiken. De ligger som en hög kattungar på varandra. Det klagas över att den politiska debatten krupit under en våt filt och att vi vill ha mer strid, istället för att partierna tävlar om att likna varandra så mycket som möjligt. Eller som en god vän sa:
- Socialdemokraterna ville ha någon som tog ut svängarna lite, och det gjorde Juholt och alla klagade och ville att han skulle hålla truten. Så fick de en partiledare som är ytterst sparsam och inte snackar mer än nödvändigt. Och då klagar alla över att han inte tar mer strid.
Och ännu tydligare blir detta när vi ser hur de centerpartistiska programmakare som försökt röra vid några ideologiskt intressanta principfrågor behandlats. De kryper bort från den våta filten några decimeter, och vad händer då? Blir det en debatt om sakfrågorna, eller kastar sig alla över programförslagsskrivarna och idiotförklarar dem? Just det. De blir behandlade som marodörer. Det visar att den som försöker ta sig ur hegemonin och ställa lite andra frågor blir mobbade. Samt att fiender tar chansen att utnyttja debatten för att ge sig på den unga kvinnan i ledningen för partiet. Av detta kan vi dra slutsatsen att snacket om att vi behöver mer ideologisk debatt är skitsnack.
För det andra. Låt oss kort beröra sakfrågorna som diskuterats. Ta det där med månggifte. Det är redan tillämpat i Sverige. Den som gifter sig i ett land som har legaliserat månggifte får också äktenskapet godkänt i vårt land. Och det har påpekats att Sverige hade en statsminister, Per Albin Hansson, som i princip hade två fruar. När han dog så tog regeringen ett litet diskret beslut om att den ena av dem, skulle tilldelas änkepension, trots att hon inte var gift med Per Albin. Ett praktiskt sätt att hantera problemet redan 1946. Så borde vi inte fortsätta i den praktiska andan? Centerpartiet var inte direkt först ut och krävde rätt till samkönade äktenskap. Att nu några programmakare försöker ta igen den skadan genom att hävda att staten inte ska lägga sig i vilka formationer folk har när de gängar sig verkar rimligt.
Likaså grundprincipen om att det inte är rätt att dra upp gränser mellan människor och att vi (i princip) ska ha fri rörlighet är lätt att argumentera för. Visst, det går inte att genomföra omedelbart, men det är också rätt tydligt att det inte är så lätt att i migrationens tidevarv hävda nationalitetsidén. Och vad ska vi göra om vi får några hundra miljoner klimatflyktingar på marsch mot beboeliga platser, typ Norrlands inland? Ska vi, 9,6 miljoner, kunna hålla 25 miljoner flyktingar stången? Med vilka vapen? Med vilka principer? Ett bra diskussionsämne.
Slutligen. Platt skatt är ett utmärkt förslag. Det är den enda princip som kombinerar två aspekter på "rättvisa". Nämligen först principen om att alla ska behandlas lika, att människor har lika värde, att vi inte ska göra skillnad på folk OCH en rättviseprincip som säger att de som har mer ska ge mer. Alltså, per intjänad hundralapp ska vi betala lika mycket i skatt. Ungefär som vi gör med kommunalskatten och momsen. Samtidigt innebär det att den som tjänar 1000 hundralappar betalar mer i skatt än den som tjänar 100 hundralappar. Är inte det superbra?
För det tredje. Har ni noterat att socialdemokraterna också har ett nytt förslag till program? Sett någon debatt om detta? Tystnad, är det ett hälsotecken?