Jag vill tillägna denna text min vän, mentor och redaktör Bengt-Urban ”Bubbe” Fransson som hastigt ryckts ifrån oss, alldeles för tidigt. Främst går tankarna till hans nära och kära, hans familj.
Det går att beskriva Bubbe på många olika sätt. I hans texter framträdde en visionär med båda fötterna på jorden. Med känselspröten i framtiden behandlade han skickligt spörsmålen för dagen. Bubbe var aldrig bunden till dogmer utan resonerade förnuftigt och fritt.
Men aldrig blev hans analyser tråkiga eller slätstrukna! För någon betonghäck var han aldrig, trots en lång tid som kommunalråd innan han 2009 blev politisk chefredaktör här på Piteå-Tidningen. Tvärtom! Bubbe hade en smittande ungdomlig vitalitet och kunde förmedla stora portioner inspiration och glöd.
Ambitionen att via ledarsidan provocera, väcka tankar, skapa friktion, uppfylldes nog med råge. Jag har otaliga gånger varit oense med Bubbe och har fått utmana mina idéer och föreställningar mot bakgrund av hans skarpsinniga uttalanden. Men han ägnade sig inte åt provokation för provokationens skull, en fälla som många andra politiska skribenter lätt faller i. Bubbe väckte känslor genom att hitta de springande punkterna i samhällsdebatten. Han var en progressiv pragmatiker, vital och nyfiken.
I en tid när det blåser många kalla vindar över världen är det trösterikt att det finns människor som Bubbe. Människor som omsätter sin kärlek till människan i politiska idéer, men som samtidigt inte fastnar i idéernas skimrande värld utan också engagerar sig, resultatinriktat, för att göra samhället bättre, friare och mer tolerant. Ett steg i sänder, en klok och tankeväckande text åt gången.
Den här texten skulle egentligen handla om det stundande amerikanska presidentvalet. Jag hade sett fram emot att få kommentera den amerikanska valrörelsen jämte Bubbe här på ledarsidan. Vi lever som sagt i en spännande tid med många stora utmaningar framför oss.
För samtidigt som kalla vindar drar in från höger, går det ofta att förnimma en behaglig bris av progressiva idéer. Så låt mig orda även lite om detta.
För första gången någonsin har en socialdemokrat en reell chans att bli president i USA.
Den oberoende senatorn Bernie Sanders från Vermont har tagit Demokraternas primärvalskampanj med storm och etablerat sig som en utmanare till den dessförinnan självskrivna Hillary Clinton. Sanders kallar sig demokratisk socialist. Han har inga rika finansiärer eller polare på Wall Street. Men han har idéer som kan göra livet bättre för folkflertalet.
Sanders har profilerat sig med idéer som från vår horisont här i Sverige inte ter sig särskilt radikala, snarare självklara, men som för det amerikanska folket skulle medföra stora sociala framsteg.
Bland annat vill han införa sjukvård för alla, oberoende av hur god ekonomi man har eller hur bra sjukförsäkring man har råd med. En självklarhet för oss i Sverige, men ännu blott ett förslag i landet på andra sidan Atlanten. Och lätt blir det inte. Motståndet mot sjukvård som en medborgerlig rättighet är stort hos dem som profiterar på det nuvarande systemet.
Det kommer att finnas anledning att komma tillbaka till detta ämne och mycket att reflektera över.
Vad jag vill illustrera med detta exempel är att den anda av progressivitet och de idéer om social rättvisa som Bubbe och så många andra progressiva verkar för, ligger i tiden och är på frammarsch .
Vi är många som kommer att sakna Bubbe. Och många som kommer att fortsätta i hans anda.
Med ett brinnande engagemang för såväl det lokala som det globala.