Till oppositionens roll hör att granska, nagelfara och kritisera de styrande. Det är inte alltid en enkel uppgift. Det är lätt att rollen som ständig kritiker kan bli ganska gnällig, ibland barnslig och slå tillbaka mot en själv.
Ett sådant exempel fick vi uppleva i förra veckan när Moderaterna twittrade om att inrikesminister Anders Ygeman (S) ”sviker terrorn”.
Jag väljer att bortse från den usla svenskan och tolkar det som att Moderaterna menar att Ygeman sviker ”arbetet mot terrorn”. Men det gör inte deras personangrepp mindre anmärkningsvärt.
Redan 28 augusti 2015, mindre än ett år efter regeringsskiftet 2014, presenterade inrikesministern en bred strategi mot terrorismen.
Den bygger på tre F – åtgärder för att förebygga, förhindra och försvåra terrorism. Det är en strategi som redan fått en rad konkreta uttryck.
Ygeman har levererat en lag om terrorkrigsresor, straffskärpning kring handgranater, skärpt upp reglerna för svenska pass och drivit på EU om biometrikontroll vid yttre gräns.
Vidare har han aviserat hemlig dataavläsning, tagit initiativ för att stoppa finansieringen av terrorism och skrivit ett avtal med USA om utbyte av fingeravtryck.
I budgeten för 2016 fanns dessutom ett nytillskott på hela 225 miljoner kronor till Säpo för att hantera det stora antal personer som återvänt till Sverige från terrorstrider.
Så sent som 30 april aviserade även Ygeman en total översyn av den svenska terrorlagstiftningen.
"Vi behöver en effektivare och överskådlig terrorlagstiftning för den har kommit till i flera etapper och är lite av ett lapptäcke", sa Ygeman i en SVT-intervju.
Därför blir det bara löjligt att kritisera Ygeman och regeringen för passivitet. Snarare är justitiedepartementet att likna vid tomeverkstaden dagarna före julafton.
Det skrivs nya lagar och tas en lång rad andra initiativ i kampen mot terrorismen. Ygeman och andra statsråd har tagit intryck av de fruktansvärda terrordåden i Paris och Bryssel.
"Vi måste orka tänka tanken att ett terrordåd kan hända i Sverige. Det går inte att skydda sig mot allt – men vi gör allt vi kan för att skydda oss", sa Anders Ygeman i en intervju i Dagens Nyheter i början av året.
Att döma av de opinionsmätningar som görs verkar hans arbete även ha brett folkligt stöd.
Enligt Novus har 41 procent av svenskarna stort eller ganska stort förtroende för Anders Ygeman, vilket är den högsta siffran för alla ministrar.
Moderaternas kritik blir inte uppseendeväckande med tanke på att de själva under åtta år förfogade över makten och hela härligheten – inklusive det tunga och viktiga justitiedepartementet.
”Vem satt på justitieminister Beatrice Asks (M) skrivbord och hindrade henne från att agera?”, undrade Anders Lindberg med visst fog på ledarsidan i Aftonbladet 12 april.
Han påpekar stillsamt att det inte är "vänsterns fel att den tidigare regeringen drog benen efter sig".
Jag betvivlar inte för en sekund Moderaternas engagemang för att motverka terrorism och våldsbejakande extremism. I det avseendet finns inga skillnader mellan S och M.
Men deras påhopp på Ygeman, en minister som agerat både snabbt och kraftfullt, faller platt till marken och känns föga seriöst.