Taket blir lägre

Piteå2007-08-15 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Så skulle SSU avsluta sin kongress och lägga allt bråk till historien. De samlades för kongressfest och upp på scenen kom uppkäftige stå-upparen och miljöpartisten Peter Wahlbeck. Han hade hyrts in för att uppträda på kongressfesten och började sin vana trogen att skämta om allt - om invandrare, feminister och fan och hans moster.

Men då klippte SSU-arna av och Wahlbeck tvingades av scenen. Skämten var för grova för ungdomsklubbisterna. Politik och humor har alltid varit en problematisk blandning.



Politiska rörelser är ofta att jämföra med religiösa församlingar. De kräver ideologisk renlärighet. Medlemmarna skolas gradvis in i det som är korrekt att tycka och tänka.

Alla organisationer har också en tendens att de onda människorna tränger ut de goda. Går det riktigt illa blir det bara karriäristiska råskinn, psykopater och plattfötter kvar, medan alla som är vid sunda vätskor tjackar spikskor.

Problemet uppkommer när dessa inskränkta församlingar får inflytande över det kringliggande samhället. När kraven på renlärighet och korrekthet tvingas på övriga befolkning.



Vi kan se att samhället får allt mer av en gnällig pekpinnemoralism. Det har blivit regel att alla grupper och personer klagar över att de är "kränkta" så fort någon säger något kritiskt eller ironiskt.

Ett bra exempel är religiösa frågor. Det är inga problem att göra narr av de kristna exempelvis. Det finns exempelvis ett flertal Jesusskämt som till och med kristna kan skratta åt.

Som det där med när Jesus kom tillbaka och lärjungarna ville att han skulle gå på vatten. Men det funkade inte. Jesus sjönk till knäna och Petrus frågade: "Varför kunde du gå på vatten förra gången Mästare, och inte nu?" och Jesus svarade: "Därför att då hade jag för tusan inte hål i fötterna".



Men funkar ett liknande skämt om Muhammed? Är det inte just där som gränsen går? Svenska medier visar utan att tveka smygtagna bilder på "kändisar" och tvekar inte att lämna ut detaljer om politikers privatliv.

Men när det blåste upp till storm kring Muhammedbilderna i Jyllands-Posten försökte svenska medier i det längsta att inte ta upp frågan överhuvudtaget. Men till slut tvingades man rapportera om grälet i grannlandet. Och självfallet utan att visa vilka bilder det handlade om.

Det gick så långt att den svenska regeringen såg till att en hemsida som visade Muhammedkarikatyrer släcktes ner.



Där är vi nu. Det som inte anses acceptabelt stängs av. Övervakningen på nätet blir allt mer avancerad. Myndigheterna får allt större möjligheter att studera vad vi har för oss på nätet och lyssna på våra telefonsamtal. Företagen tittar på oss med övervakningskameror. Den kosmodemoniska musikindustrin jagar tonåringar som laddar ner musik.

Och de som ska vara unga och arga kör bort en miljöpartistisk ståuppare från scenen.

Är det bara jag som blir orolig?
Läs mer om