Täckning ger trygghet
MOBILTELEFONI När det så kallade NMT 450-nätet för några år sedan skulle släckas ned talade man så storstilat om att alternativ skulle erbjudas så att även boende i glesbygd där GSM-nätet hade dålig täckning skulle få tillgång till mobiltelefoni. Nu när släckningen är ett faktum och något år har gått ser man vad dessa löften var värda.
Maria Stenberg (S) har i en interpellation till infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) krävt svar på vilka åtgärder hon som minister är beredd att vidta för att säkra mobiltelefontäckningen i glesbygd. FOTO: NYHETER I NORR
Foto: NYHETER I NORR
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vårt län har stora avstånd. Behovet av fungerande kommunikationer är därför extra stort. Men när det gäller mobiltelefonin finns det alltför stora vita fläckar på mobiltäckningskartorna för GSM. Detta gäller främst i fjällregionen sedan mobiltelefonin via NMT-nätet stoppades.
I samband med tillståndsgivningen ställdes krav på operatörerna att en högre täckningsgrad måste uppnås så att även de glest befolkade delarna av vårt land också kan använda sig av mobiltelefoner. Särskilda krav ställdes på det företag som fick tillståndet för efterföljaren till det nedsläckta NMT-nätet. Företaget ska bland annat erbjuda mobiltelefoni. Uppdraget att se till att ingångna avtal efterlevs ligger på Post- och Telestyrelsens. Detta fungerar uppenbarligen inte.
Under senare tid har infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) i frågor och interpellationer utfrågats kring bristerna vad gäller möjligheterna att nyttja mobiltelefoni i de glest befolkade delarna av vårt land. Endera har Torstensson inte förstått vikten av att kunna lita på mobiltelefonin, inte heller den otrygghet som skapas genom ovissheten när det gäller att kunna nå omvärlden, eller så struntar hon helt enkelt i det. Hon har i alla fall inte bemödat sig om att agera i denna fråga, utan i stället hävdat att de påtalade bristerna inte finns.
För människor som bor och verkar i avlägsna delar av vårt land beror en stor del av den trygghet man känner på att man vet att man kan nå hjälp om något händer. Den tryggheten kan inte begränsas till att du har den servicen i ditt fasta boende. Det är därför oerhört viktigt att något händer i denna fråga så att boende i glesbygd kan få en lösning på den mobilskugga som nu ligger över de mer perifera delarna av vårt län och land. Det vore därför välkommet om statsrådet Åsa Torstensson vidtar åtgärder som syftar till att tillståndskraven kopplade till mobiltelefonin uppfylls av marknadens aktörer såväl tekniskt som i praktisk funktion så att boende i glesbygd faktiskt också erbjuds dessa tjänster.
Det vore också välkommet om berörda kommunpolitiker också agerade för att sätta tryck i denna fråga och skapa opinion. Ju fler som gör sin röst hörd desto mer ökar chansen att någon faktiskt lyssnar. Kanske kan vi få Åsa Torstensson att till slut lyssna och förstå behovet av trygghet, även om du bor i glesbygd.