I morgon och övermorgon är det 66 år sedan två av historiens mest omfattande massmord ägde rum. På order av USA:s dåvarande president Harry S. Truman släpptes först en atombomb över den japanska staden Hiroshima. Dagen därpå drabbades Nagasaki. Hundratusentals oskyldiga människor mördades och det radioaktiva avfall som bomberna spred fortsatte att skörda tusentals liv i flera generationer framöver. Trots dessa fasansfulla erfarenheter är kärnvapnen ännu inte avvecklade. Trots internationella konventioner mot kemiska stridsmedel och klustervapen så finns ännu ingen konvention som förbjuder kärnvapen. Därför är det viktigt att uppmärksamma frågan. I strävan efter en hållbar värld präglad av fred, demokrati och samförstånd är nedrustningen ett överordnat mål.
När USA och Sovjetunionen under terrorbalansens tid delade världen itu och stod med kärnvapenspetsarna riktade mot varandra så var kärnvapenhotet närvarande i de flesta människors medvetande. Det gav upphov till en folklig resning som resulterat i att kärnvapenbeståndet hittills halverats. Men efter kalla kriget tystnade kärnvapenfrågan och opinionen ebbade ut. När opinionstrycket minskade så veknade också makthavarnas nedrustningsambitioner. Få känner till att mer än 2000 kärnvapen i dag befinner sig i "stand-by"-läge och kan avfyras inom loppet av minuter och inom en halvtimme förinta mer än 500 miljoner människor. Samtidigt som det finns ytterligare 22 000 kärnvapen på lager, med en samlad kapacitet att förgöra allt liv på jorden flera gånger om. Ingen kan lova att dessa nukleära helvetesladdningar aldrig tas i bruk. Vad som däremot kan garanteras är ömsesidig och total förintelse när de väl används. Marginalerna är små, och de krymper i takt med att fler och fler stater skaffar kärnvapen eller gör ansatser till att göra det.
Sverige har tidigare legat i framkant i kampen för fred och nedrustning. Inte minst med framträdande socialdemokrater i spetsen som Alva Myrdal, Inga Thorsson, Olof Palme och Anna Lindh. 2003 tillsatte den svenska regeringen på just Anna Lindhs initiativ den så kallade Blixkommissionen med Hans Blix som ordförande. Kommissionens uppgift var att utarbeta konkreta strategier för icke-spridning och nedrustning. Blixkommissionen presenterade sin rapport 2006, vari 60 rekommendationer till världssamfundet framfördes. En av huvudpunkterna bland dessa är en internationell konvention som förbjuder kärnvapen. Blixkommissionen förordar också ett svenskt värdskap för ett stående sekretariat för icke-spridningsavtalet (NPT), för att övervaka och pådriva icke-spridnings - och nedrustnings - processen. Det är dags att regeringen omsätter Blixkommissionens ambitioner i verklig politik. Vi bör även driva på för att EU ska bli en kärnvapenfri zon. De kärnvapenfria länderna är trots allt i majoritet, både i Europa och resten av världen.
Jämte de oroväckande klimatförändringarna och de stora socioekonomiska orättvisorna i världen är kärnvapnen ett av de största hoten mot vår tillvaro på jorden. Men det finns all anledning att känna tillförsikt. Framtiden kan med ens verka ljusare när man inser att dessa hot mot vår gemensamma säkerhet är påverkbara. Vad som krävs är politisk vilja och folklig mobilisering.
I dag är det viktigt att vi minns de som föll offer för atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. Det bästa sättet att hedra deras minne är att göra allvar av visionen om en kärnvapenfri värld.
Arbetet mot en kärnvapenfri värld börjar med ditt engagemang.