De flesta av oss är säkert varse att det finns brister i den svenska skolan. Den beror bland annat på att klasserna blivit större, att stökiga elever inte längre får det stöd de borde få och att skolor segregeras.
Marginaliseringen ger vissa utsatta bostadsområden sämre möjligheter än andra, vilket smittar av sig på skolan och därmed på elevers möjligheter att hänga med i undervisningen.
Samtidigt har skolan till delar blivit en affärsbransch i stället för en offentlig verksamhet. Alla kommuner är inte där ännu, men tydligt är att friskolor lockar både seriösa som mindre seriösa skolföretag.
Om en friskola går i konkurs, och det händer, kan det få allvarliga konsekvenser för eleverna. Något som vi också blivit varse över tid.
När det gäller grundskolan är den kommunala skolan skyldig att erbjuda plats åt elever, vars friskola upphör. Men om en privat gymnasieskola går i konkurs finns igen sådan skyldighet.
Men alla friskolor är inte vanskötta eller går inte dåligt ekonomiskt.
Flera av landets friskolebolag ger god utdelning och använder vinsterna i verksamheten genom att investera i teknik och läromedel.
Gott så.
Andra driver sin skolor med vinstkrav och med målet att sälja dem vidare till en ny entreprenör för att få en egen slant på banken.
Det finns all anledning att se över en friskolereform som delvis haltar. Kommunerna måste få större möjlighet att styra över etableringen av nya friskolor. Ägandeformer till friskolor bör också begränsas till kooperativ och stiftelser som driver sin verksamhet med tydliga pedagogiska mål. Verksamheten bekostas ju av skattemedel.
Märk väl att i inget av våra nordiska grannländer får friskolor drivas i vinstsyfte. Eventuella överskott ska gå tillbaka till verksamheten.
Mycket tyder dessutom på att segregationen har växt i samma takt som friskolorna blivit flera.
Ett tecken på detta är att andelen barn med utländsk bakgrund har minskat i de populära friskolorna medan antalet svenska barn har minskat kommunalt drivna skolor i invandrartäta områden.
När det gäller kunskapsbrister är alla överens om att detta problem till stor del kan undanröjas om det ges möjligheter till stödundervisning till de elever som har extra svårt med vissa ämnen, men ofta saknas resurser för stödundervisning.
Tillkortakommandena har gjort att vi fått en orättvis skola som på långt när är jämlik. Barn som haft oturen att bo i fel kommun har fått sämre förutsättningar medan andra med bättre resurser klarat sig bra. Vuxennärvaron måste bli bättre. Lärare och andra resurspersoner måste tillföras skolan.
Det som nu sker är att en stor del av en årskull i 14-15-årsåldern ställs vid sidan av samhället på grund av att de inte klarar sin skolgång.
Att ungdomar slås ut redan i grundskolan är självfallet ett misslyckande från samhällets sida. Allvarligt är också att så många invandrarpojkar har svårt att klara skolan. Detta kan vara en grogrund för en hårdare segregation, social oro och andra problem.