Klimatförändringar, miljöförstöring och terrorism är det som oroar svenska folket mest. Men de frågor som ser ut att dominera dagordningen i valet är invandring och lag och ordning.
Den årliga mätningen av opinionstrender från SOM-institutet vid Göteborgs universitet ger både positiva och negativa vibrationer. Det är glädjande att allt fler ser positivt både på Sveriges och på den personliga ekonomin.
Det är roligt att den utbredda pessimismen avtar om vart Sverige är på väg och att fler är nöjda med demokratin. Att stödet för EU-medlemskapet ökar och att förtroendet för politiker och viktiga samhällsfunktioner som polisen, domstolarna, skolan och sjukvården växer får också läggas på pluskontot.
Lika roligt är det inte att polariseringen ökar. Olika grupper är oroliga för helt olika saker. Vänstersympatisörer är bekymrade över klimatet, välfärden och främlingsfientligheten. Anhängare till Sverigedemokraterna är oroliga för flyktingar, brott och terror.
SD-sympatisörerna litar inte på tidningar och gillar inte public service. Två av tre SD:are misstror radio och tv, som annars har mycket höga förtroendesiffror. Att SD-anhängarna i allt större utsträckning väljer bort de traditionella medierna och i stället hänger på konspirationssajter är djupt oroande.
Politiker säger ofta att de måste ta folks oro på allvar. Frågan är vilken sorts oro de ska fokusera på att lindra. I SOM-undersökningen skapar klimatförändringar, miljöförstöring och terrorism mest oro. Främlingsfientlighet oroar betydligt mer än ett ökat antal flyktingar.
Men när de tillfrågade ska lista vad som är viktigast i valrörelsen toppar invandring/integration, sjukvård och skola. Lag och ordning har ökat mest sedan förra mätningen, och det är därför partierna överträffar varandra i att lova fler poliser och hårdare tag.
Det är enklare än att lägga förslag som bromsar den globala uppvärmningen och miljöförstöringen. Det snabba nyhetsflödet styr också vad politikerna fokuserar på.
En dödsskjutning är lätt att beskriva och hamnar lätt på löpsedeln, en långsam höjning av koldioxidhalten blir knappast ens en notis. Och det som medierna skriver om hänger politikerna gärna med på. Medier och politiker lever i en inte alltid positiv symbios.
Ändå är risken att utsättas för dödligt våld lägre än någonsin medan ingen på längre sikt kommer undan klimatförändringarna. Det korta perspektivet är olyckligt. Politiker vill vinna valet i höst, jordens långsiktiga överlevnad har inte prio ett för alla.