Systemskifte i sjukvården

Privatisering. Regeringen med socialminister Göran Hägglund i spetsen förändrar med några penndrag inriktningen på svensk sjukvårdspolitik. Stopplagen förbytts mot en startlag. Nu ska bli det fritt fram att privatisera landets sjukhus.

Piteå2007-02-24 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
E Inte bara det. Under valrörelsen i höstas lovade Fredrik Reinfeldt, med darr på rösten, att han inte kunde tänka sig att sälja ut landets universitetssjukhus. Nu föreslås en ny lag som gör detta möjligt. Statsministerns krokodiltårar var bara ett spel för galleriet. Nu har masken trillat av.



Hägglund och alliansregeringen passar också på att ta bort förbudet mot gräddfiler i sjukvården. I framtiden kan vi därför räkna med ett A- och ett B-lag i vården. Två köer. En för dem med tjock plånbok och en för dem som går till den skattefinansierade vården. Ett mycket olyckligt beslut som på sikt kan underminera den skattefinansierade sjukvårdens ställning. Människor kommer att ställas utanför. Behovet av vård underställs penningen.



För den borgerliga alliansen tycks utförsäljning och konkurrensutsättning av offentlig sektor ha blivit ett självändamål. Inte bryr man sig så mycket om de människor som drabbas av de nya "friheterna". Verksamheter som byggts upp av skattemedel, och av oss gemensamt, slås sönder utan större hänsyn till medborgarnas vilja.



Visst finns det problem inom svensk sjukvård. Det vet vi alla. I Norrbotten liksom i landet i övrigt. Vi vet att vårdköerna ökar. Det fattas sjuksköterskor, undersköterskor och läkare. Framförallt allmänläkare som ska finnas i primärvården.



Högeralliansen vill att allt mer av svensk sjukvård ska bli en konkurrensutsatt marknad. Sjukhus ska privatiseras. Kortsiktiga vinstintressen får därmed gå före medborgarnas krav på en likvärdig vård för alla. För säg den aktieägare som inte först ser till avkastningen på det egna kapitalet än till kostsamma långtidssjukas problem.



Hur det kan bli visar exemplet USA där 14 procent av BNP går till sjukvården mot dryga 9 procent i den offentliga sjukvårdens Sverige. I USA är det privata sjukvårdslösningar som dominerar. Den privata vården vet att ta bra betalt av dem som har sina privata sjukvårdsförsäkringar, men allt färre har en sådan. En välmående medelklass efterfrågar allt mer sjukvård medan en allt större andel fattiga ställs vid sidan om sjukvårdssystemet. Är det så Göran Hägglund och Fredrik Reinfeldt vill ha det här hemma?



Stödet hos svenska folket för en sådan sjukvårdsframtid är dock ytterst svagt. Istället är man beredda att betala mer i skatt bara pengarna öronmärks till en tryggare sjukvård. Inte minst i människors närområden, där de bor och verkar. Vinstjagande sjukhusjättar vill tjäna pengar. I glesbygd vill man inte vara.



Traditionellt har målet för sjukvården varit att alla ska ha rätt till en god sjukvård var man än befinner sig i landet och hur tunn eller tjock den egna plånboken är. Den borgerliga alliansen vill rasera detta.



Socialdemokraterna har tyvärr inte på länge haft några långsiktiga visioner om hur den framtida sjukvården ska se ut och vara organiserad för att fungera så bra som möjligt. Det har lappats och lagats. Det har tillförts nya pengar, men alltför ofta har de problem som borde ha attackerats bestått eller förstärkts.



Det är synd, eftersom en rättvis och för alla tillgänglig sjukvård har varit ett av socialdemokratins adelsmärken. Nu är det dags att kliva fram och med alla medel förhindra bolagiseringen av akutsjukvården och våra universitetssjukhus. Det är bara att stå på.



Aktiebolag med vinstintressen finns redan inom svensk sjukvård. Liksom privata entreprenörer på olika nivåer i vårdkedjan. Inget fel i det, men låt oss slippa en bolagiseringsvåg och sjukhusgallerior.