Svidande nederlag för Bush

VAL. Det amerikanska folket har sagt sitt. De ville förändring. Kongressvalets utgång var tydlig; demokraterna vann en klar majoritet i representanthuset. Vad gäller senaten är läget i skrivande stund osäkert, men chansen finns även för en demokratisk seger. I så fall majoritet i kongressen mot en ensam president i det ovala rummet i Vita huset.

Piteå2006-11-09 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
 I de två stater som återstår att räkna ligger den demokratiske kandidaten något före sin republikanske motståndare. Det gäller både i Montana och Virginia. Det finns en risk att resultatet blir så marginellt att omräkning måste ske. Då vet vi inte utgången av senatsvalet förrän någon gång i december, men om demokraterna vinner båda dessa stater har de även egen majoritet i senaten. Ett helt nytt politiskt landskap för George W Bush och republikanerna, ett landskap fyllt av blindskär.



Enbart segern i representanthuset med betryggande 33 mandat innebär att presidenten får en politiskt tuffare tillvaro. Dessutom får representanthuset för första gången i historien en kvinnlig talman i radikala Nancy Pelosi, som är en uttalad motståndare till Irak-kriget.

Dessutom får demokraterna tillsätta alla ordförandeposter i representanthusets utskott.

På så sätt får partiet en stark ställning som en tung motvikt mot den tidigare allenarådande George W Bush.



Helt klart är att valet blir avgörande för hur stort den sittande presidentens handlingsutrymme blir under de två år som George W Bush har kvar på sin andra mandatperiod. Om demokraterna får majoritet i båda husen kan många käppar sättas i hjulet för Bush-administrationen. Samtidigt som demokraterna kan stärka sin ställning inför presidentvalet 2008.

Enbart majoriteten i representanthuset betyder att Bush blir tvungen att gå försiktigare fram, att arbeta för kompromisser och framförallt att förändra politiken i Irak. I vallokalsundersökningarna svarade tvåtredjedelar av de tillfrågade att Irak-kriget var avgörande för hur de skulle komma att rösta.

Republikanerna, och Bush, har ansträngt sig att styra in valkampanjens slutfas på inrikespolitiska frågor istället för Irak, men misslyckats. Presidentens budskap de sista dagarna har inte så mycket handlat om Irak utan om ekonomi och skatter. Bush menar att en demokratisk valsseger skulle leda till högre skatter och därmed sämre tillväxt i USA, men få ville lyssna på det örat.

Pressad av vikande opinionssiffror, och en allt mer skeptisk inställning till Irak-kriget, har Bush något desperat försökt att med alla medel övertyga om det rättfärdiga med närvaron i Irak. En taktik som visat sig vara kontraproduktiv.

Nu är det självfallet inte bara Irak-kriget som bestämt utgången av valet. USA:s ekonomi har stannat upp. Medelamerikanens lön har inte hängt med i utvecklingen. De rika har blivit
rikare medan de fattiga blivit fattigare.



Till detta kommer att etikfrågorna fått förnyad aktualitet. Inte beroende på den kristna högern, som alltid stött Bush och republikanerna, utan på att det kristna vänstern fått allt fler sympatisörer. De kristet-konservativa värderingarna har tappat medan än mer liberal syn på etik och moral vunnit många nya anhängare.

Mellanårsvalet visade något överraskande sig bli den största demokratiska kongressvalsegern sedan andra världskriget. Nu finns möjlighet för demokraterna att styra in politiken på frågor som berör människor i deras vardag. Och då gäller det inte bara närvaron i Irak utan också rättvisefrågor som en sjukförsäkring för alla och för att bekämpa den stora fattigdomen som är så tydlig i världens enda stormakt och rikaste land.