Det tycks vara med förvåning som en del tar del av informationen att vi svenskar hjälper USA och andra västallierade att spionera på ryssarna. Jag kan avslöja att detta har varit känt länge. Det som egentligen är mest märkligt i sammanhanget är att Sveriges samarbete med västalliansen framställs som någon slags dubbelmoral. Det är inte alls så att Sverige har spelat under täcket med USA. Vi har snarare drivit en trippelmoral. Allt i det ädla syftet att öka våra chanser att överleva som nation i händelse av världskrig.
Så här är det. Sveriges klassiska säkerhetsdoktrin har gått ut på att vi ska hålla oss alliansfria för att i händelse av krig kunna stå utanför. Neutraliteten har varit ett medel för att slippa dras in i andras konflikter. Denna säkerhetspolitiska doktrin backades upp av ett starkt försvar. Sverige begrep att det är klokt att hoppas på det bästa men förbereda sig på det värsta. Den som går ut en svensk sommardag har med sig regnkläder eftersom vi vet hur det brukar gå framåt lunch. Men. Sverige hade också planerat för vad som kunde hända om vår intention att stå utanför – uppbackat av ett starkt försvar – lik förbannat drog in oss i en konflikt. Det är som sagt rationellt att ha med sig regnkläder även en solig dag. Därför förberedde Sverige ett krigssamarbete med de länder vi förstod skulle bli våra allierade i den händelse fienden kom. Och det var inte alls så att fienden kom från öst. Fienden kunde komma från nord eller syd, det kunde till och med bli så att ryssarna anföll från väst.
Det är denna ”utifall”-planering som nu kallas för ”dubbelmoral”. Det anses vara svekfullt att planera utifrån två tänkbara strategier, att förkunna sig alliansfria men samtidigt ha ett militärt samarbete, exempelvis via signalspaning och annat praktiskt som krigförande parter kan tänkas behöva förbereda. Om detta var dubbelmoral kan vi dock konstatera att Sverige faktiskt körde med trippelmoral. Vi förberedde oss nämligen också för vad som skulle hända om vi mot våra önskningar blev indragna i krig – och trots våra ansträngningar förlorade kriget och blev ockuperade. Sverige förberedde sig för förlust. Exempelvis hade man flyktvägen ut ur landet planerad, med en radiosändare och väska med flyktpengar skulle regeringen och andra prominenta personer göra exit till London (eller USA, något oklart) efter att först ha häckat någonstans i Bergslagen i en hemlig bas ibland kallad ”Rikssalen”. Soldaterna förbereddes också på ”det fria kriget” och befolkningen uppmanades i telefonkatalogen att fortsätta motståndet. Speciella gerillakrigsenheter fanns planerade under namnet ”Stay Behind”.
Således. Vi hade en väl genomtänkt trestegsstrategi för att försvara rikets överlevnad. Idag är det andra bullar som gäller. Nu har vi bytt till en hållning där vi ska hjälpa andra om de hamnar i trubbel, medan vi förväntar oss att de hjälper oss. Därför har vi skrotat försvaret, inlemmat oss i det stora imperiets garde och vi vet inte ett skit om vad som ska hända om vi hamnar i krig eller blir ockuperade. Men det är klart, vi spar en del pengar på detta sätt. Så att vi kan gå till Bauhaus och handla inför hjul. Och ryssarna är rätt bra på ransonering om olyckan skulle vara framme.