Under söndagen höll statsminister Stefan Löfven (S) sitt årliga sommartal. Det var ett mycket bra tal, kantat av traditionell socialdemokrati och ideologi. Ett av de bästa tal han hållit faktiskt. Det överskuggades förstås av att han droppade nyheten att han, i och med det socialdemokratiska partiets kongress i höst, planerar att avgå som partiledare och därmed även statsminister.
Socialdemokrater runt om i landet verkar vara i chock. Den starke ledaren, som klarat av de mesta av utmaningar och som dessutom är omåttligt populär även bland de väljare som kanske inte annars hade röstat på Socialdemokraterna, tänker avgå. I och med att Löfven verkligen blivit tryggheten i den storm som svensk politik varit de senaste åren tror jag fler kan känna den chocken.
Det gör att det finns flera saker som är nödvändiga att komma ihåg. Det första är att socialdemokratin varken står eller faller med sin ledare. Många kan tro det, i och med medias fokus på just de olika partiernas partiledare. Men S är inte som Miljöpartiet eller Liberalerna eller ens Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Alla de partierna är beroende av en stark karismatisk ledare som klarar av att samla människor. Liberalernas Nyamko Sabuni är ett tydligt bevis på hur dåligt ett parti kan gå om ledaren misslyckas. Men S är en folkrörelse. Det finns så många människor i det socialdemokratiska partiet att det inte står och faller med en enda.
En annan sak som är nödvändig att komma ihåg är att ingen partiledare kan sitta för evigt. I sina sociala medier motiverar Löfven beslutet med att detta ger hans efterträdare bästa möjliga förutsättningar och att det också gör det tydligt för svenska folket vem som kommer att vara Socialdemokraternas statsministerkandidat inför valet 2022. Så agerar en vis ledare. Man förstår att ens tid någon gång kommer att ta slut, och ser till att blicka framåt i det. Tänka på vad som sker även efter att man själv avgått.
Så vad sker då? Efter att Löfven avgår? Jag har några spontana gissningar och de innefattar bland annat att det nog är troligt att nästa partiledare tillika statsminister kommer att rekryteras ur den befintliga regeringen. Jag tror även att många anser att det är dags för en kvinna och därför är det troligt att det blir nuvarande finansminister Magdalena Andersson (S) som tar över efter Löfven. En annan bubblare är norrbottniska Eva Nordmark (S) som just nu är arbetsmarknadsminister.
Både Andersson och Nordmark vore bra. Men det viktigaste är som sagt inte ledaren, utan laget som helhet. Socialdemokratin är, på ett sätt inget annat svenskt parti är, en bred folkrörelse. En rörelse vari människor kommer från olika bakgrunder, olika geografiska platser, och med olika erfarenheter. Det gör att hela partiet omöjligt kan sammanfattas i en enda person. Det partiledaren har som uppdrag är att vara den person och ledare som gör att hela den folkliga bredden kommer till tals. Det är också vad socialdemokrati är. Gemenskap i att vilja framåt. En socialdemokratisk partiordförande ska vara en ledare som möjliggör samling kring det. Löfven har varit just en sådan.