Men är det troligt att Sverige får dra på sig Nato-västen under överskådlig tid? Svaret är nej. Det krävs en tydlig majoritet för att Nato ens ska överväga att ge ett land medlemskap i organisationen. Man vill inte riskera att ett land lämnar alliansen om det blir regimskifte. I dag saknas denna enighet i Sverige. Folkpartiet är positivt och vill att Sverige så fort som möjligt bli en del av Nato. Moderaterna har samma positiva grundinställning men väljer att inte driva frågan medan Centerpartiet säger klart nej till Nato-medlemskap och Kristdemokraterna är tveksamma. Och där kan man ju omedelbart se ett hinder för att frågan ska få liv. Allianspartierna driver inte en viktig fråga där de inbördes motsättningarna blir uppenbara. De tre rödgröna partierna säger alla nej till Nato.
Anders Ferm, medarbetare till Olof Palme och tidigare svensk FN-ambassadör, har lanserat idén att vi ska folkomrösta om Sverige ska gå med i försvarsorganisationen. Förslaget är väl ett sätt att reta folkpartisterna och odla oenigheten inom alliansen. Inget parti lär i dag förorda en folkomröstning eftersom precis allt talar för att det skulle bli en förkrossande seger för nej-sidan.
Men utan mer omfattande rådslag har de svenska relationerna till Nato genomgått stora förändringar.
Partnerskap för fred bildades efter Berlinmurens fall för stater som ville delta i en del av Natos verksamhet men som inte ansåg sig kunna bli fullvärdiga medlemmar. Sverige är även med och bidrar till EU:s insatsstyrka och fredsbevarande operationer. Svenska soldater står under Natokommando i Afghanistan och år 2011 deltog svenskt stridsflyg i FN-insatsen under inbördeskriget i Libyen.
Det har med andra ord skett en påtaglig förändring i den svenska politiken. Med pyttesmå steg istället för stora kliv har vi närmat oss Nato. Och förändringarna har skett utan någon mer omfattande diskussion om den svenska säkerhetspolitiken. Det har varit en positionsförflyttning i filttofflor.
Det är viktigt att komma ihåg att det är omvärldens uppfattningar som gäller. Ett land som aktivt deltar i militära operationer inom ramen för en allians får svårt att övertyga omvärlden om sin alliansfrihet. Det är vad man gör, inte vad man säger, som räknas.
Linjen att stå utanför militärallianser är klok. Sverige kan ändå spela en central roll och delta i kampen för en fredligare värld, vilket visades under Olof Palmes tid som svensk statsminister. Vid ett regimskifte 2014 är det nödvändigt att Socialdemokraterna har en säkerhetspolitisk beredskap så att vi inte fortsätter att glida in i Nato.