Sverige och det militära
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Arbetsnamnet är "Testplats Botnia". Utgångspunkten för denna målsättning är att sprida erfarenheterna från Arvidsjaur med omnejd där testverksamheten redan är i full gång. Motionärerna skriver:
"Med en medveten och målinriktad satsning blir Norrbotten och hela Norrlands inland en av världens viktigaste och mest framstående regioner för både civila och militära tester."
Ett av exemplen är Vidselbasen, ett flygområde stort som Blekinge, med fritt luftrum och kvalificerad personal. Detta, skriver motionärerna, skulle kunna "bli Europas främsta militära provområde".
Det är inget fel på ideerna. Det gäller att sikta mot stjärnorna så träffar man i varje fall skogsbrynet. Fast det är lite skillnad om vi skjuter med Engelbrekts pilbåge eller en ickesvensk interkontinental robot.
Vi bör inte glömma mitt i visionerandet att frågan om Sveriges framtida militära engagemang alltjämt tillhör det som politiken inte riktigt lyckats föra till torgs. Sedan vi svenskar i början av 1800-talet tvingades ge upp våra försök att behärska Östersjön har vi fått ägna oss åt den inre odlingen.
Vi erövrade istället världen med vår industri, skapade en samhällsmodell som bygger på dialog, lagomhet och fredlig samverkan. Medan andra folk med jämna mellanrum ägnat sig att slå ihjäl sina grannar, i eller utanför det egna landet, har vi druckit kaffe och resonerat.
Det är kanske inte så modigt att försöka undvika krig. Men vi har överlevt. Vi tillhör dem som hellre levat på knä än dött upprättstående. Ska vi nu ändra på detta? Dags att lära folket ute i världen att tala svenska igen?
Humanitära insatser tillsammans med FN har vi deltagit i förut och kan göra i fortsättningen, men vad händer om detta blir en del av USA:s försök att bibehålla Pax Americana?
Allt detta samtidigt som det folkliga inflytandet över försvarsfrågan minskar genom att den allmänna värnplikten i praktiken avskaffats. Och snart får vi väl veta att vi ska lämna in våra jaktvapen till kommunala kasuner, eftersom det är "onödigt" att vi har sådana farliga saker hemma i garderoben när det inte är jaktsäsong.
Sen blir vi inbjudna att skicka våra söner och döttrar på en liten semestertripp någonstans i Långtbortistan. Kanske är det rätt och riktigt. Men låt oss diskutera det först innan vi bestämmer oss.