Statsminister Stefan Löfven har länge talat engagerat om en nyindustrialisering av Sverige.
Men i slutet av augusti tog regeringen ett beslut som rimmade väldigt illa med den ambitionen.
Ojnareskogen på norra Gotland gjordes till Natura 2000-område, vilket riskerar att få allvarliga konsekvenser för jobb och industriell verksamhet på ön.
Beslutet kritiserades också hårt av både fackförbundet IF Metall och näringslivet.
”Det är väldigt, väldigt beklagligt. För de som nu förlorar jobbet, för företagen, för Gotland men också för landet Sverige när 2/3 av vår kalkförsörjning slås ut”, sa Per Ahl, vd för SveMin, branschorganisation för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige.
Nu gör dock näringsminister Mikael Damberg (S) vad han kan för återupprätta förtroendet för regeringens industripolitik.
I en artikel i tidningen Arbetet 13 november utvecklar han regeringens industrialiseringsstrategi.
Damberg pekar på behovet av bättre kompetensförsörjning, innovationer, ökad digitalisering och hållbar produktion.
I statsbudgeten gör Damberg och regeringen även en ordentlig satsning på svensk export. Fram till 2019 avsätter regeringen 800 miljoner kronor för att stärka Sverige som exportnation.
Glädjande nog verkar även svenskt näringsliv vara med på noterna.
”Flera förslag innehåller sådana delar som är viktiga för våra medlemsföretag”, säger Åke Svensson, vd för Teknikföretagen.
Det är välkomna tongångar. Det går inte att underskatta industrins betydelse för Sverige.
Exportinkomsterna är en helt avgörande förutsättning för jobb och välfärd i Sverige.
I dag uppgår varuexporten till cirka 1 127 miljarder kronor och tjänsteexporten till cirka 500 miljarder kronor per år.
Det motsvarar nästan häften av Sveriges BNP.
Enligt Kommerskollegium är nästan 30 procent av alla jobb i Sverige kopplade till utrikeshandeln.
Det motsvarar i runda slängar 1,3 miljoner arbetstillfällen som är direkt eller indirekt (som underleverantörer och tjänsteföretag) beroende av exporten.
Utan export och konkurrenskraftig industri skulle således alla svenskar vara betydligt fattigare.
Ska man bedriva välfärds- och fördelningspolitik måste det helt enkelt finnas något att fördela.
Men det är inget naturgivet tillstånd att svensk industri ska fortsätta generera jobb och exportinkomster.
Den globala konkurrensen är stentuff och hårdnar.
Det finns även en del oroande signaler om att svensk export utvecklas svagare.
Mellan 2000 och 2013 uppgick Sveriges exporttillväxt till 93 procent mätt i US-dollar. Det kan jämföras med världens exporttillväxt på 166 procent.
Därför gäller det att vårda, utveckla och förnya den svenska industrisektorn. Det går inte att vila på gamla lagrar.
Den insikten finns hos Mikael Damberg och hans kollegor på näringsdepartementet. Men det räcker inte med att näringsministerns engagemang.
Nyindustrialiseringsidéerna måste genomsyra alla politikområden. Till exempel påverkas industrin även av regeringens vägval i energipolitiken och infrastrukturbeslut – eller som i fallet med Ojnareskogen och den gotländska kalkindustrin av ett Natura 2000-beslut.
Kort sagt: Regeringspolitiken måste hänga ihop.
Fler ministrar än Mikael Damberg måste känna ett ansvar för nyindustrialiseringsstrategin.