Svårt för nya partier
partier. Medan opinionsmätningarna spretar åt olika håll står tre nya partiet i i kö för att konkurrera om de 30 riksdagsplatserna den sjuttonde september. För visst kan man undra. När Temo presenterade sin senaste mätning hade den borgerliga alliansen ett försprångpå hela tio procent före regeringen och samverkanspartierna. Därpå kom Skops marsopinion. Då var resultatet det omvända. Göran Persson kunde ståta med tio procents försprång före högeralliansen.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Efter den mobbning som drabbade Fi under hösten börjar partiet åter repa mod. Gudrun Schyman ses allt oftare i tevesofforna. När så folkpartisten Maria Carlshamre gjorde sitt svanhopp till Fi stärktes säkert självförtroendet. Helgens riksmöte med inriktning på valplattform var en hygglig uppvisning i enighet och kanske, kanske kan partiet komma igen. Ännu syns dock inget av detta i opinionsmätningarna.
Det gör det inte heller för Junilistan och Sjukvårdspartiet. Båda enfrågepartier. Sjukvårdspartiet något tydligare i denna profil än Junilistan. Sjukvårdspartiet vill att minst tio procent av BNP ska gå till vården, så vill man sänka bensinskatten. Populistiskt så det förslår, men frågan är om det attraherar väljarna.
Både Fi och Junilistan vill vara en blandning av vänster och höger. Hos Fi ligger tyngdpunkten till vänster medan Junilistan är ett borgerlig missnöjesparti till höger. På pappret återfinns både gamla socialdemokrater liksom före detta moderater i Nils Lundgrens parti. Fi vill gärna ha en gnutta borgerlig feminism i sina led. Carlshamre kan fylla den uppgiften.
Med tre nya partier, med vilja att komma in i riksdagen, kan valet förstås bli en riktig rysare. Varifrån ska de nya partierna ta sina väljare? Det är en fråga som säkert bekymrar de etablerade riksdagspartierna. Alla måste se om sina hus. Junilistan fick ändå 14,5 procent av rösterna vid valet till EU-parlamentet och är ingalunda ofarliga. Både den borgerliga alliansen och socialdemokraterna bör se upp.
När politiken koncentreras till jobben och de viktiga plånboksfrågorna skapas alltid ett väljarintresse. Något som socialdemokraterna av hävd kunna profitera på. Tydligare än någonsin krävs en politik som engagerar människor, och som klargör de politiska alternativen mellan höger och vänster
Missnöje med de etablerade partierna är Sverige är ensamt om. Vi ser motsvarande missnöje runt om i västvärldens demokratier. När det gäller valdeltagande ligger dock Sverige fortfarande högt i jämförelse med många andra länder.
Det betyder självfallet inte att svenska politiker kan slå sig till ro. Människor som känner sig frustrerade väljer bort politiken. På sikt är detta ett allvarligt hot mot demokratin. De som har mest att vinna på ett tryggare och rättvisare samhälle marginaliseras medan de grupper som slår vakt om individuella lösningar på gemensamma problem blir vinnarna och de som styr samhällsutvecklingen mot än större klyftor.
När nu de fyra borgerliga partierna nästan paniskt anstränger sig för att visa en enad fasad utåt och tre nya partiet stampar i portgången, så finns oanade möjligheter för en tydlig och radikal vänsterpolitik.
Det är politikens innehåll, och viljan att driva en politisk linje för de breda samhällsgruppernas bästa som måste vara huvudvägen. För att vända trenden krävs, och det starkare än någonsin, en politik som engagerar människor. Det är socialdemokraternas utmaning.