Svårt för de nya partierna
SVÅRIGHETER. Däremot synes inget tyda på att de nya partiet som kandiderar till riksdagen skulle få någon representation. Den sjuttonde september närmar sig snabbt. Just nu är goda råd dyra för både Junilistan som Sjukvårdspartiet och Feministiskt Initiativ.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inget av de tre kandidatpartierna tycks i dag ha möjlighet att ta en riksdagsplats, men som alltid må osvuret vara bäst. Självfallet finns alltid möjligheter, men då måste något exceptionellt hända.
Men vi ska kanske påminna oss om att Junilistan på ynka fem dagar gick från fyra procent upp till tretton när det senast var EU-val. Ett val som i sig är en märkligt tillställning med lågt valdeltagande, vilket kan öppna för överraskningar typ Nils Lundgrens och hans junimänniskor. Då blev det tre EU-parlamentsmandat, men nu gäller det den svenska riksdagen.
Det blir genast något svårare att lyckas på den inrikespolitiska arenan. Särskilt som Junilistan profilerat sig som ett gediget borgerligt parti. Av dem har vi redan fyra. Problemet för Junilistan är dessutom att det tycks vara ett parti helt i Nils Lundgrens egen lilla ficka med frun som kanslichef. Och större delen av den nära släkten på ledande poster.
Avhoppen har också kommit.
Sjukvårdspartiet är som namnet antyder ett enfrågeparti om än med en litet bredare bas än bara sjukvården. I sin valplattform kräver partiet 35 miljarder mer till svensk sjukvård, och att sjukvårdskostnaderna ska upp till tio procent av bruttonationalprodukten. Den anrättningen har man piffat upp med att kräva ordentliga bensinskattesänkningar.
Hur kalaset ska betalas? Om det finns inte en susning. Och där sjukvårdspartiet lokalt haft möjlighet att påverka politiken har inte mycket hänt. Så när sju regionala sjukvårdspartier nu slagit sig samman till en gemensam riksdagslista lär det bli svårt att väcka tveksamma väljare.
Att delta i ett riksdagsval kräver en bredare politisk plattform än vad både Junilistan och Sjukvårdspartiet hittills åstadkommit, det är en självklarhet.
Riktigt anonyma har Feministiskt initiativ blivit. Det fanns säkert förhoppningar om att med Gudrun Schyman som frontfigur så skulle också väljarna möta upp. Någon Schyman-effekt har vi inte sett till. Just nu är Fi så gott som helt utraderat i opinionsmätningarna.
Det som är det stora problemet för de nya partierna, förutom att nå ut till väljarna och media, är att alternativen i övrigt inför årets riksdagsval är så tydligt som det är. Den borgerliga högeralliansen profilerar sig enigare än någonsin och är mogna att ta över regeringsansvaret. Mot dem står en socialdemokrati med stödpartier som visat att de kan regera Sverige.
När de nuvarande alternativen inför riksdagsvalet är så tydliga som nu är det svårt för nykomlingar att ta sig in i den. Istället sker en polarisering mellan de två stora blocken, där nykomlingar har svårt att hävda sig.
Därför skulle det knappast förvåna att de tre partier som nu står och stampar i riksdagens farstu får fortsätta med det till nästa val, men det är väljarna som avgör om vi behöver några nya partier. De tvekar.
Hur det blir i verkligheten vet vi först på kvällen den 17 september.