I dagens krönika skriver vår gästkrönikör Leif Mettävainio om den facklig-politiska samverkans betydelse och konstaterar att denna är en förutsättning för att nå framgång för den fackliga kampen, oavsett om det handlar om den kamp som sydafrikanska COSATU bedriver eller om det handlar om svenska LO:s fackliga arbete. Han konstaterar också att den facklig-politiska samverkan ifrågasätts på samma sätt i Sydafrika som den gör här hemma i Sverge.
Min vän Cedric Human, med rötterna i det Sydafrikanska Transportarbetareförbundet, SATAWU berättar att det nu höjs röster, fackligt förtroendevalda som ifrågasätter den politiska kopplingen/samverkan mellan ANC och fackförbunden. Man vill bryta sig ur det partipolitiska samarbetet och renodla det fackliga uppdraget. Diskussionen som känns igen från Sverige brukar oftast komma från höger, från de som alltid mer eller mindre hatar facket och arbetarrörelsen. Man kastar ut dimridåer och menar att den fackliga grenen av arbetarrörelsen göder den politiska grenen av arbetarrörelsen med pengar. I själva verket bryr man sig inte ett dugg om dessa pengar, det är istället den höga organisationsgraden man vill komma åt och minska. En hög facklig organisationsgrad skapar goda förutsättningar för stort politiskt inflytande. Bildligt talat vill man knäcka grenarna som håller ihop arbetarrörelsens träd.
Svenska LO:s motsvarighet COSATU och dess anslutna förbund har ett ganska stort inflytande i politiken men man är långt ifrån alltid överens om tagen. COSATU och dess yttersta ledning är emellanåt den ”besvärliga” oppositionen från vänster. COSATUS generalsekreterare Zwelinzima Vavi som omvaldes vid COSATUS kongress i september i fjol, har den senaste tiden ifrågasatts. Förtroendet för honom har flitigt diskuterats, speciellt i medierna. Riktigt vem eller vilka som inte helhjärtat stödjer honom framgår inte.
Jag vågar påstå att det inte någonstans på jorden finns framgångsrika arbetarrörelser som lyft sina positioner utan partipolitik och ”egna” arbetarepartier. Det hänger liksom ihop, facket och politiken. Om det fanns fler arbetarepartier runt om i världen så hade det förmodligen också sett annorlunda ut, med fler rättvisa och jämlika samhällen.
Starka och oberoende fackföreningar smetar inte ihop politiken utan ser till att kräva, förhandla och avtala fram villkor för sina medlemmar tillsammans med en motpart.
Kanske nu, mer än någonsin tidigare behövs en stark arbetarrörelse som motvikt mot den globala kapitalismen, en rörelse med högt i tak som kan agera och reglera villkor på alla plan och nivåer; lokalt, regionalt, nationellt och globalt. En rörelse som vill vara trovärdig, stor och inflytelserik måste ha högt i tak. Har man inte plats för många olika åsikter så kommer man alldeles säkert också att minska eller aldrig komma upp till höga medlemsantal och många väljare.
Nästa år går både Sverige och Sydafrika till val. I Sverige är det flera val och i Sydafrika är det val till parlamentet. Jag kommer med spänning följa båda ländernas val.