"Superjobbaren" mot sjuk och arbetslös
JOBBEN. Än en gång är det konstaterat; det är inte de sjuka och arbetslösa som ratar arbetsmarknaden, det är arbetsmarknaden som ratar de sjuka och arbetslösa. Regeringen svingar piskan genom att försämra försäkringarna. Människorna blir kvar i ett verkligt utanförskap, nu ännu fattigare.
Foto: Johan Nilsson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Allmänt är det också så att den tid som människor måste försörja sig på socialbidrag kraftigt förlängts. Skrotandet av arbetsmarknadsutbildningar och nedskärningarna inom a-kassan och sjukförsäkringen är politiska misstag som lär ge återverkningar på individens och samhällets ekonomi lång tid framöver.
Rapporten slår än en gång fast, det många som rör sig ute i verkligheten av erfarenhet vet, utsorteringen på arbetsmarknaden är stenhård. Privat eller offentlig, stor eller liten; alla har de samma krav. Välutbildade, kärnfriska personer under 30 år. Helst svensk, men även utlänningar går bra om de kommer från ett europeiskt land och i övrigt motsvarar "superbilden".
"Barn inget hinder", brukar de stå i kontaktannonser. Gäller inte arbetslivet. Här är barn verkligen ett hinder. Ett rött skynke. Småbarnsföräldrar hamnar längst ner på listan tillsammans med sjukskrivna och långtidsarbetslösa. Det här är faktorer som slår ut kompetens och kvalifikationer.
Minst välkomna på arbetsmarknaden är långtidsarbetslösa, förtidspensionärer och sjukskrivna. De grupper som Alliansen lovade arbete om de bara kom till makten. Veronica Kallander, högutbildad, rullstolsburen förtidspensionär på halvtid, trodde på dem. Det gör hon inte längre. Hon har sökt jobb efter jobb utan framgång.
När statsminister Fredrik Reinfeldt i TV4-programmet "Halvtid" ställdes till svars, förklarade han sig med att Alliansen tydligt och klart sagt att det skulle bli mycket svårt att hjälpa de här grupperna ut ur "utanförskapet". Det var dom som stod närmast arbetsmarknaden som i första hand skulle hjälpas fram. "Vi var väldigt tydliga på den punkten", sa Reinfeldt.
Veronica Kallander hörde inte det. Budskapet hon hörde från de borgerliga partiledarna under valrörelsen var det här: "Alla ska få arbeta efter sin förmåga, om så bara en timme om dagen".
Varken socialdemokratiska eller borgerliga regeringar har varit bra på att rehabilitera människor tillbaka till arbetslivet, men den här regeringen har dessutom skurit i de arbetsmarknadsåtgärder och trygghetsförsäkringar sjuka och långtidsarbetslösa kunnat lita till. Istället för att hjälpas fram, trycks de allt längre bort från arbetsmarknaden, till bidragsberoende och ett verkligt utanförskap.
"Att piska de sjukskrivna och arbetslösa hårdare gör inte arbetsgivarna mer villiga att anställa dem", säger Roger Mörtvik i en kommentar till rapporten. Istället förordas stora investeringar i arbetsmarknadsutbildningar och vidareutbildningar, mycket tidigare och kraftfullare insatser för att stärka de sjukskrivna och arbetslösa och en ny, social arbetsmarknad för dem som står längst bort från jobben.
Till detta en stark a-kassa som tillåter den arbetslöse att hitta ett nytt jobb som svarar mot kompetens och utbildning. Att tvinga människor att ta vilket jobb som helst är kapitalförstöring på alla områden.
Den här rapporten, och alla andra med samma slutsatser, må för allt i världen inspirera socialdemokraterna att lägga fram en kraftfull arbetsmarknadspolitik där "bortre gräns för a-kassan" ges noll och intet värde, så länge det inte finns en arbetsmarknad som fångar upp de utförsäkrade.