När valresultatet var färdigräknat på valnatten var det inte bara slutpunkten för åtta års regeringsinnehav för alliansen. Det var också natten när alliansen förlorade sin naturlige ledare i och med att Fredrik Reinfeldt aviserade sin avgång som moderatledare. Det vacuum som uppstod drabbade inte bara Moderaterna, utan också alliansen. Det har verkligen märkts. Trots att alliansen försökt hålla en gemensam front utåt har bilden av alliansen blivit spretigare än någonsin.
När alliansen förlorade sin stridshingst förlorade också alliansen det sammanhållande kitt som hans ledarskap utgjorde. Frågan är nu vilken väg som allianspartierna ska välja inför framtiden. Vägvalet är långt ifrån självklart. Alla de fyra allianspartierna led nederlag i riksdagsvalet. Vid sidan av Moderaternas sammanbrott så led Folkpartiet de största förlusterna. Det, tillsammans med spekulationerna kring hur länge Jan Björklund ska stanna på partiledarposten, gör att folkpartiledaren inte framstår som den person som ska kunna ta ledarpositionen i alliansen. Göran Hägglund är tack vare sitt partis ständiga balansgång på fyraprocentsstrecket utesluten som samlande kraft. Att Annie Lööf och Centerpartiet skulle kunna bli den naturliga ledaren för alliansen just nu är därför ingen orimlig tanke.
Att Annie Lööf är grymt sugen på att få bli den klarast lysande stjärnan inom alliansen är knappast någon överraskning. Direkt när hon tillträdde som Centerledare gjorde hon ett allvarligt försök att profilera sig som drivande kraft inom alliansen. Detta genom det första Almedalstal hon höll. I detta inbjöd hon till möte i Maramö för att återuppväcka alliansens utvecklingsglöd. Hur detta gick vet vi alla. Utvecklingsglöden blev mest till aska på kolbitarna, och alliansen gick till val å rent förvaltarskap. Detta berodde nog inte på brist på engagemang hos Annie Lööf, utan mer på att de andra tre partiledarna inte ville låta Annie Lööf få utmana Fredrik Reinfeldt om ledarskapet.
Nu är situationen en helt annan. Fredrik Reinfeldt är i praktiken bort från alliansscenen. Moderaterna är ett parti i kris, och det vacuum partiet befinner sig i kommer att bestå till dess att en ny partiledare är på plats. Jan Björklund riskerar också att bli en lame duck om spekulationerna om hans framtid som partiledare fortsätter. Spelfältet för Annie Lööf ligger därmed öppet.
De interna centerdokument som Aftonbladet refererar till talar om att Annie Lööf ska bli den partiledare inom alliansen som ska synas mest och som medierna ska betrakta som naturlig att vända sig till i alliansrelaterade frågor. Det kn knappast vara något överraskande för någon. Det är bara att se på hur Annie Lööf agerat efter valet. Hon agerar redan som oppositionsledaren med stort O.
Långt mer intressant är vad Annie Lööf som alliansledare skulle komma att innebära för den politiska inriktningen inom alliansen. Reinfeldts strategi har hela tiden varit att föra alliansen närmare den politiska mittfåran i svensk politik, medan Annie Lööf mer och mer framstått som högerideologen inom alliansen. Risken/Chansen är stor att alliansen skulle förflytta sig högerut. Det vore ingen nackdel för regeringen och socialdemokratin. En mer ideologiskt präglad politisk debatt vore ingen hämsko för regeringen.
Annie Lööf spelar ett högt spel när hon gör anspråk på ledartröjan inom alliansen. Frågan är hur den nyvalda moderatledare vi får se till våren kommer att hantera den utmaningen från Centerpartiet. Kanske blir det den verkliga spiken i kistan för alliansen.