Striden handlar om ekonomisk demokrati
LIVSMÖJLIGHETER Arbetslinjen är ett begrepp som Moderaterna har lyckats stjäla från socialdemokratin. Inför förra valet förlorade S striden om jobbfrågan. Moderaterna lyckades vinna striden om trovärdigheten om jobbet. I dag vet vi mer om vad arbetslinjen handlar om. Trots detta är det alldeles för tyst i debatten om det nya låglönesamhälle som kommer att växa fram om Moderaterna med supportpartier vinner även detta val.
Att skapa ett låglönesamhälle är ingen bra grund för rättvisa. Därför krävs det att vi solidariskt ställer upp för varandra och försvarar den svenska modellen.
Foto: FREDRIK PERSSON
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I arbetarrörelsens barndom stod striden i mångt och mycket om arbetarnas ekonomiska situation. Det handlade om att få bort lönedumpningen från den svenska arbetsmarknaden som innebar att den arbetare som accepterade att arbeta för lägst lön fick jobbet. Genom solidaritet kunde man uppnå detta. Genom att stå upp för varandra och vägra att jobba till slavlönerna kunde man tvinga att betala löner som speglade arbetets värde och låg på sådana nivåer att fattigdomen kunde köras på dörren. Den fackföreningsrörelse som växte fram i solidaritetens tecken som en frukt av denna kamp har fortsatt att försvara arbetarens rätt på arbetsmarknaden. Detta har varit mycket framgångsrikt och gett ett Sverige där arbetets värde också speglats i lönekuvertet.
Det har också verkat som om det i grunden har rått någon form av samförstånd kring detta. Den svenska modellen har fungerat och gett stabila förutsättningar för det svenska näringslivet samtidigt som arbetaren inte behövt känna sig utnyttjad och utsugen. Men samtidigt som de så kallade Nya Moderaterna har börjat sjunga sitt lov för den svenska modellen och för starka fackliga organisationer har man samtidigt i praktiken genomfört den största attacken mot de svenska arbetarna på årtionden.
Redan inför moderatstämman år 2005 kunde man i handlingarna läsa följande: "En lite lägre ersättningsnivå och större krav på geografisk och yrkesmässig rörlighet gör att den arbetssökande kan tänka sig att acceptera ett arbete med lite lägre lön."
Man kan med lätthet konstatera att den moderatledda regeringen varit ytterst konsekvent i sitt agerande. En försämrad a-kassa och lägre ersättningsnivåer i sjukförsäkringen är incitamenten och utförsäkring är de sänkta trösklarna. Moderaterna räknar cyniskt med att om man har så låg ersättning att man inte klarar sig på den ersättningen så blir man nog beredd att acceptera jobb till lägre lön än man annars skulle ha gjort.
För att lyckas med denna politik så bedrev man en systematisk kampanj för att få svenskarna att se arbetslösa som lata människor som har det för bra så att de inte ids ta ett jobb. Då kan man bygga upp en acceptans för den låglönepolitik man vill bedriva.
Det parti i alliansregeringen som tydligast hyllat låglönepolitiken är Centerpartiet. Man har utan att skämmas det minsta propagerat för att ungdomar ska ta låglönejobb. Det är ju bättre att ha ett jobb och få en låg lön än att inget jobb ha, säger man utan att blinka. Det var precis det samhälle som vi i början av 1900-talet kämpade för komma bort ifrån.
Höstens val står därför kring den ekonomiska demokratin. Det handlar om alla människors livsmöjligheter. För att kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan måste man ha en vettig lön att leva på. Och det kan inte åstadkommas genom lönedumpning. Nya jobb skapas inte heller genom att arbetarna säljer sig till låga löner. Det är en myt som borgerligheten odlar för att få tillgång till arbetskraft till lägst möjliga pris.