Storstrejken 1909 - hundra år av påverkan
Arbetarrörelsen Den fjärde augusti 1909 utbröt en strejk som skulle pågå till den sjätte september samma år. Detta var den första stora arbetsmarknadskonflikten mellan Landsorganisationen (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Denna strejk, känd under namnet Storstrejken, blev i mångt och mycket en milstolpe i arbetarrörelsens historia.
Storstrejken 1909 lade grunden för den samförståndsanda som kom till uttryck i Saltsjöbadsavtalet 1938 och som i mångt och mycket har varit en förutsättning för det välstånd vi har i Sverige i dag.
Foto: Scanpix
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
arbetare. Men LO var fortfarande en ung organisation med små medel i strejkkassorna och den sjätte september var facket tvingade att avbryta strejken.
Domen efter strejken var hård mot LO, och många medlemmar lämnade organisationen i besvikelse. I debatten så var det många som dömde ut fackföreningsrörelsen och spådde den en tynande tillvaro. Många proklamerade också fackföreningsrörelsens död.
Men ack så fel då fick. Så sakteliga reste sig LO ur askan då de medlemmar man tappat efter strejken så sakteliga återvände till de olika förbunden inom LO. I stället för att bli dödsstöten för fackföreningsrörelsen som så många förespådde efter Storstrejken så blev det i stället startskottet för en mycket positiv utveckling för LO och fackföreningsrörelsen i stort. En utveckling som haft enorm
betydelse för Sveriges starka utveckling under 1900-talet.
En slutsats som såväl LO som SAF drog efter Storstrejken var att konfrontation med lockouter och strejker inte var en särskild konstruktiv och lyckosam väg. Man insåg ganska snart att dialog, samförstånd och samtal i stället kunde leda mycket längre, och detta lade grunden för den samförståndsanda som präglat svensk arbetsmarknad. Denna samförståndsanda har på många sätt varit en förutsättning för hela den svenska modellen.
1938 skrev LO och SAF under en överenskommelse, det så
kallade. Saltsjöbadsavtalet, som lade grunden för fred och stabilitet på den svenska arbetsmarknaden och som gjort att vi varit förskonade från ständiga strejker och arbetsmarknadskonflikter. Detta avtal har också bidragit till en bra reallöneutveckling för arbetstagarna samtidigt som också inneburit en vettig kostnadsbild för de svenska företagen och konkurrensfördelar i form av lugn och stabila förhållanden som gjort det möjligt för svenska företag att bygga upp en tilltro till svensk leveranssäkerhet och stabila priser.
Detta är en lärdom för svensk
arbetsmarknad av i dag. Sverige behöver ett förnyat Saltsjöbadsavtal, men Svenskt näringsliv, efterföljaren till SAF, har inte velat ställa upp på detta. Sverige främjas inte av en situation där arbetsgivarna vill trycka ner arbetarna utan vi behöver fortsatt samförstånd och dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Svensk näringsliv borde sätta sig ner och studera effekterna av Storstrejken 1909 och dra slutsatser av det. De har minst lika mycket att vinna på ett nytt Saltsjöbadsavtal som arbetstagarsidan. Inte vill väl Svenskt Näringsliv få en situation som i Frankrike och Italien med återkommande landsomfattande strejker som lamslår hela samhället. Det har varken Svensk Näringsliv, LO eller Sverige något att vinna på.