I veckan informerade ÖB Micael Bydén, som kommer från Gnarp i norra Hälsingland, att man tidigarelägger etableringen av en stridsgrupp på cirka 150 man på Gotland.
Att avveckla all militär verksamhet på ön var inte det bästa försvarspolitiska beslut som fattats. Inte heller att avskaffa den allmänna värnplikten.
Men man behöver inte ha gått ut som kursetta vid West Point för att begripa att styrkan på Gotland inte kan spela någon stor roll vid en konflikt. Det är en form av signalpolitik. Kreml underrättas återigen om att Sverige kommer att försvara ön. Befolkningen i Sverige får på nytt veta att Gotland kommer att värnas med vapenmakt om så krävs.
På sina håll har man varnat för att Putin är ute efter Gotland. Den aggressiva ryska politiken i Krim har stärkt farhågorna för att den svenska jätteön kan vara nästa offer för den ryska imperialismen.
Jag har i likhet med Jan Guillou svårt att tro det.
Det är en sak att angripa en del av Ukraina, en helt annan sak att attackera ett neutralt, västorienterat land i Nordeuropa. Putin har ju fått våldsam kritik för aggressionen i Krim, exempelvis genomförs omfattande bojkotter som tär hårt på Rysslands ekonomi. Skulle Gotland intas skulle den kritiken bli tio gånger häftigare och Moskva skulle hamna ute i den arktiska kylan. Men vad skulle man vinna? Det är ju inte så att den svenska ön är nyckeln till Europa.
Det är, fru talman, helt ok att man åter placerar svensk militär på Gotland men det handlar som sagt mest om signalpolitik, för invärtes och utvärtes bruk.
En omedelbar konsekvens kan också bli att försvarsminister Hultqvist från Stora Tuna avancerar på regeringens popularitetslista. Senast låg han tvåa med ett snittbetyg på 3,1, endast slagen av den gamle EU-skeptikern Anders Ygeman.
Ibland när jag har mörka tankar om Liberalerna kan jag tänka: Men dom har ju i alla fall den förnuftiga Birgitta Ohlsson.
En grupp framträdande liberaler i Björklunds garde svingar nu partipiskan över Ohlsson efter hennes senaste kritik av partiledaren. Och jag som som trodde att Liberalerna gillade när det var högt i tak. I realiteten har Ohlsson belagts med munkavle. Vi får se hur länge det håller.
Liberalerna ligger uselt till i opinionsmätningarna och Jan Björklund framstår som en förbrukad kraft. i svensk politik. Kanske man måste under spärren till riksdagen för att det allvarliga läget ska bli uppenbart? Att byta partisymbol räcker inte. Partiet behöver en ny ledning och en ny inriktning. Men när ska nomenklaturan i det förstockade partiet inse det?
Hillary Clinton är åter frisk. Och hon står inte för en sjuk politik.
SVT har startat höstsäsongen. Det gamla gänget är på plats. Panelerna är intakta. De ärrade experterna sitter kvar. Fönstren är tillbommade för att stoppa förändringens vindar.
Ha en fin hösthelg och se upp för älgjägare ute i skogen.