Stoppa våldet mot barn
Barn. Rädda Barnen arbetar just nu i en kampanj för att Europa ska vara fritt från allt våld mot barn. Ett arbete som kan betyda mycket, men som är svårt. Våld mot barn har snarare ökat än minskat. I vårt land infördes ett förbud mot barnaga för 30 år sedan. Ändå far barn illa.
Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Våld mot barn är vardag i många länder, tyvärr även i vårt eget land trots att Sverige införde förbud mot barnaga för 30 år sedan.
Foto: SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Gruppen utsatta barn utgör knappt tio procent av alla barn i Sverige.
En hög siffra i ett av världens rikaste länder. Framförallt är det barn i invandrarfamiljer och barn till ensamstående som har det svårt.
Generellt kan sägas att alltför många svenska barn har fått det sämre när ekonomin gått i stå och arbetslösheten ökar. Försämrade a-kasseersättningar tuffare socialbidragsnormer och nedskärningar i välfärden ger sina avtryck. På dagis och förskolor har barngrupperna blivit allt större. Skolklasserna har växt. Barn med särskilda behov hamnar på undantag. De som borde få allt stöd och all trygghet.
Enligt Barnombudsmannen beror den ökande otryggheten bland våra barn på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svaga hushållen minskat.
När det sparas i välfärden drabbas inte de barn som lever under goda förhållanden utan de barn som redan har det allra sämst. Gapet mellan de mer välbeställda barnfamiljerna och de sämst ställda fortsätter att öka trots att samhällsekonomin förbättrats. Drygt 40 procent av alla ensamstående med barn saknar i dag ekonomiska marginaler. Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär blir allt vanligare.
Bilden av Sverige 2009 är att klyftorna ökar. Barnen i det mest utsatta familjerna drabbas hårdast. I dag lever nästan 20 procent av alla barn mellan 0 och 6 år i hushåll som har inkomster som understiger socialbidragsnormen. För bara drygt ett decennium sedan var motsvarande siffra knappt sex procent.
En dyster utveckling som borde få varningsklockor att ringa. I ett samhälle som vårt borde alla barn ha ungefär samma förutsättningar på vägen in i livet, men så är det inte.
I ett internationellt perspektiv kan det tyckas futtigt att klaga på hur svenska barn har det, men klarar vi inte våra egna barn klarar vi inte heller att lösa problemen för världens barn. För om förståelsen för barns situation saknas här hemma kan man heller inte räkna med ett engagemang för de barn som far riktigt illa.
Arbetet för barns rättigheter och rättvisa är något som ständig måste pågå. Rädda Barnen har en viktig funktion för att skapa opinion och driva på. Här hemma och internationellt. Och låt oss i fortsättningen slippa den arroganta och överslätande ton mot innehållet i FN:s barnkonvention, som alltför ofta hörs från dem som borde veta bättre.
Istället måste vi ta till oss de problem som finns och arbeta för att alla barn ska ha samma möjligheter och samma rättigheter till en bra uppväxt.
Istället för att låta sig förföras av moderatflummet om skattesänkningar måste vi åter bygga upp de delar av den generella välfärden som fallerat under det senaste åren. Barn med särskilda behov har kommit i kläm när sparbetingen gått fram i barnomsorg och skola. Som om inte detta vore nog upplever vi tyvärr en hårdare attityd till barns rättigheter.