Stöd till kvinnor också statens ansvar
KVINNOJOURER. Från årsskiftet blir det lag på att kvinnojourer ska finnas i alla kommuner. Om socialtjänstminister Morgan Johansson får igenom sitt lagförslag. Säkert är det inte. Kvinnojourer och mäns våld mot kvinnor har hittills inte haft någon hög prioritet, varken i statens eller kommunernas budget.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ändå är kvinnojourerna oftast det enda kvinnor, som misshandlas, våldtas och terroriseras i sitt hem, har att fly till. Nästan hälften av landets kommuner saknar dock kvinnojour. Av Norrbottens fjorton kommuner har nio en aktiv kvinnojour, men bara fem både anställd personal och akut boende. Det är Boden, Haparanda, Kalix, Luleå och Piteå.
Kvinnojouren bedriver inte sällan ren livräddande verksamhet, men i den kommunala budgeten behandlas de efter samma regler som andra ideella föreningar. Som om den här verksamheten var som vilken annan fritidsverksamhet som helst. Någonting småtrevligt och behjärtansvärt man ägnar sig åt efter jobbet. När kvinnojouren i Piteå samlades till årsmöte i slutet av februari 2005 var det för att lägga ned verksamheten. Kommunen hade avslagit ansökan om bidrag till en heltidsanställd och nu gjorde pengabrist och medlemsflykt att de få kvarvarande inte orkade jobba ideellt längre.
Det blev ingen nedläggning. Mordet på en 38-årig trebarnsmamma, en kvinna som väldigt många i Piteå kommit i kontakt med, satte strålkastaren på det gigantiska samhällsproblemet. Piteå fick sitt manliga upprop mot mäns våld mot kvinnor och kommunen blev riksbekant. Det manliga nätverket startade insamlingar bland kommunens företagare för att rädda kvinnojouren och nu ställde även kommunen upp. Kvinnojouren skulle få lika mycket i extrabidrag av kommunen som privata näringslivet ställde upp med.
Piteå har nu en livskraftig kvinnojour med många nya medlemmar, ny styrelse och en socionom anställd på heltid. Tack vare den här tjänsten kan kvinnojouren i Piteå hålla öppet på dagtid. Det är viktigt, för det är då kvinnorna vågar ringa, då när deras plågoande inte finns i närheten och håller vakt. Socialdemokraternas ställningstagande var avgörande för bidraget till tjänsten, men partiet har i övrigt inte mycket att yvas över när det gäller kvinnojouren. Det är vänsterpartiet och kristdemokraterna som gått i bräschen för verksamheten.
Socialtjänstminister Morgan Johansson vill ha en kvinnoskyddslag som ger kvinnorna rätt till hjälp och stöd och rätt till skyddat boende, oavsett vilken kommun de bor i.
Ansvaret för kvinnojourerna lägger han på kommunerna och därmed blir det en fråga om prioriteringar.
Fattiga kommuner, rika också för den delen, torde lägga sig på lägsta möjliga nivå. Ska verkligen alla kvinnor och deras barn få den hjälp de har rätt till, måste också staten ta sitt ansvar och hjälpa till med finansieringen.
Varje år anmäls runt 20 000 fall av våldsbrott, hot och ofredanden mot kvinnor. Mörkertalet antas vara svindlande. Och barn tvingas leva med detta i sin vardag. Roks, riksorganisationen för kvinnojourer, har spelat in intervjuer med några av de hundratusentals drabbade barnen. En flicka på tre och ett halvt år berättar hur pappa "slådde å slådde mamma", och mamma var ledsen och köket gick sönder och själv var hon rädd och gömde sig på toa. När intervjun var slut sa hon "tack, tack så mycket". Hon tackade för att hon fått berätta. Att någon ville lyssna. Tre och ett halvt år. Man kan gråta för mindre.