Stefan Ingves ringer i kyrkklockorna
KRIS. Riksbanken rekordsänker räntan för att möta djupdykande konjunktur och snabbt stigande arbetslöshet. Regeringen skyller på omvärlden och skäller på bankerna. Politiken har gått i stå.
Riksbankschefen Stefan Ingves har insett allvaret och rekordsänker räntan för att möta den djupa nedgången i ekonomin och den snabbt ökande arbetslösheten.
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Reporäntan är Riksbankens viktigaste styrränta, den ränta som styr rörliga boräntan, liksom andra privatlån och företagslån till rörlig ränta. När reporäntan, som nu, är en procent kan bankerna låna av Riksbanken till 1,75 procents ränta. Det innebär att bolån till rörlig ränta ska sänkas rejält. Allt annat är orimligt. Bankernas bolåneräntor föll också under onsdagen.
För en familj med ett lån på en miljon kronor betyder en procents sänkning 7 000 kronor mer att leva av per år, efter skattereduktionen. Men eftersom i stort sett alla banker gått in för modellen rörlig ränta, bunden i tre månader, blir det ingen omedelbar effekt på gamla lån. Däremot bör den som sitter med rörliga lån till den gamla dag-för-dag- räntemodellen, se om sitt hus. Det lånet kan vara fastfruset i hög ränta och mår bra av att bytas ut.
För exportföretagen är Riksbankens rekordsänkning dubbelverkande. Billigare lån och, eftersom kronan faller med räntan, lägre priser på svenska varor, vilket gynnar exporten. Särskilt gynnsam borde "devalveringen" vara för gruv- och skogsindustrin som lever på export och har lågt behov av dyr import för att driva verksamheten.
Riksbankens rekord i räntesänkningar är positiv, men dess orsak är negativ. Med de stora räntesänkningarna ringer Riksbanken i kyrkklockorna för att larma om att svåra tider väntar Sverige och dess folk. Alla siffror pekar åt fel håll och det går fort utför. Exporten sjunker liksom produktionen, sysselsättningen och landstingens och kommunernas skatteintäkter. Stiger med hisnande fart gör varslen och arbetslösheten.
Ropen på regeringsinsatser hörs från alla håll. Svenskt Näringsliv, LO, TCO, den rödgröna politiska oppositionen, bankekonomer, finansanalytiker. Alla vill de se snabba, starka finanspolitiska insatser. Till och med Internationella Valutafonden, IMF och OECD, råder Sveriges regering att per omgående sätta in stimulanspaket.
Statsminister Fredrik Reinfeldt säger sig vara bekymrad, men nöjer sig med att skälla på bankerna och i vanlig ordning påpeka att finanskrisen inte är någonting svenska regeringen ensam kan råda bot på. Tror han att folk är
idioter? Vad som efterfrågas är en inhemsk politik på de enda områden där regeringen faktiskt kan verka, bromsa uppsägningar och skapa nya jobb. Nämligen inom den med skattemedel finansierade offentliga sektorn.
Efterfrågade insatser är tidigareläggning av investeringar i vägar och järnvägar, upprustning av offentliga byggnader, arbetsmarknadsutbildningar, mer pengar till barnfamiljer och pensionärer, mer pengar till kommuner och landsting där 15 000-30 000 anställda riskerar att tvingas lämna jobbet för att statsbidragen och skatteintäkterna inte räcker till.
Finansminister Anders Borg säger sig också han vara bekymrad över den dramatiska nedgången i ekonomin, men har inga planer på någon "brandkårsutryckning". Blir det nåt, så blir det i vårbudgeten. Då kan det vara rejält för sent.
Precis som sin partikollega, statsminister Fredrik Reinfeldt, gläfsar han denna dag mot bankerna och uppmanar bolånekunderna att ringa och kräva sänkt ränta.
Sätt gärna bankerna under press, men betydligt större mod och handlingskraft förväntas av en regering. Det här börjar bli pinsamt.